Om Stefan Löfven väljs till partiordförande för Socialdemokraterna riskerar det bli ett svårt slag mot svensk nedrustningspolitik. Stefan Löfven har som ordförande för IF Metall gjort sig känd för att värna den svenska vapenindustrins intressen. Valet av Löfven skulle innebära dödsstöten för en lång socialdemokratisk tradition som betonat fred och nedrustning. Det skriver Svenska Freds- och Skiljedomsföreningens ordförande Anna Ek.
Den 24 september 2009 skrev den dåvarande socialdemokratiske partiledaren Mona Sahlin på SvD Brännpunkt att ett rödgrönt regeringsalternativ ”kommer att driva en aktiv politik för fred, nedrustning och ett starkare FN”. Mona Sahlin stod därmed upp för och fortsatte en socialdemokratisk tradition av att sätta fred och nedrustning i fokus.
En månad dessförinnan, den 26 augusti 2009, hade en annan socialdemokratisk profil börjat smida helt andra planer. Stefan Löfven, förbundsordförande för IF Metall, var orolig över att en stororder av stridfordon från svenska försvaret skulle gå vapenföretaget Hägglunds ur händerna. Med regeringens nya politik – ”att köpa från hyllan” – riskerade nämligen ordern att istället gå till ett finländskt företag.
Lövfen hade uppmärksammat att den förre KD-ledaren Alf Svensson skrivit en debattartikel i Dagens Industri där han oroades över framtiden för svensk vapenindustri. Den artikeln ”tände ett litet hopp hos oss som är övertygade om att Sverige behöver värna sin försvarsindustri” skrev Löfven. Han fortsatte sedan med att beklaga sig över hur regeringen bland annat hade ”bortsett från de royaltyintäkter som en exportframgång skulle ge och som Hägglunds tidigare många gånger levererat. Utan köp från den svenska kunden FMV, blir det heller ingen export”.
Löfven och Svensson skred omgående till verket och två månader senare, den 26 oktober 2009, drog man igång sin lobbykampanj. I en artikel på DN debatt gick Stefan Löfven till attack mot den socialdemokratiska nedrustningspolitiken och manade till kamp för att värna svensk vapenindustri. Om försvaret slutar köpa krigsmateriel från svenska företag så ”rycker man undan mattan” för industrin och därmed hotas tusentals jobb i Sverige skrev Löfven i artikeln tillsammans med bland andra Alf Svensson och Göran Persson, fd statsminister och konsult på JKL. Samma dag arrangerade KD och IF Metall ett internt lobbyseminarium i riksdagen om behovet av att stödja den svenska försvarsindustrin.
Sveriges röst i världen för fred och nedrustning riskerar att tystna helt med Stefan Löfven som ledare för Socialdemokraterna. Löfven har nämligen gjort sig känd som en av Sveriges främsta företrädare för vapenindustrin. Stefan Löfvens fälttåg till stöd för svensk vapenindustri är så omfattande att det kan få vem som helst att framstå som en fredsduva. Löfven har också, men stöd av Saab och regeringen, varit drivande i att upprätta ett fackligt samarbete mellan Sverige och Brasilien till förmån för Jas Gripen. I ett gemensamt avtal deklareras att den brasilianska staten bör köpa svenskt.
Traditionella socialdemokratiska värden som solidaritet och nedrustning riskerar att ersättas med en trångsynt nationell protektionism och militär upprustning om Stefan Löfven väljs till partiledare. Det är inte bra för vare sig Sverige eller världen. Det är svårt att se Stefan Löfven, tillika statsministerkandidat, värna en framflyttad svensk position inom internationella nedrustningsforum. Stefan Löfven är måhända en kandidat som samlar socialdemokraterna. Men vilken riktning kommer han ta partiet? Som partiledare förväntas man leda hela partiet och följa de beslut som kongressen fattat. Det vore intressant att veta om Löfven kommer att stå kvar vid socialdemokraternas kongressbeslut från 2005 om att ”Handel med försvarsmateriel ska minska”. Eller kommer Löfven verka för att ta bort detta krav från socialdemokraternas styrande dokument?
Anna Ek
ordförande, Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen
