Personminor är ett vapen som slår urskiljningslöst – de gör inte skillnad på en soldat eller ett barn. Minor drabbar också människor långt efter att kriget tagit slut.
Olika typer av personminor
För tio år sedan var antalet minor betydligt större och det fanns ännu inget förbud. 1997 antogs en FN-konvention som förbjöd användning, produktion och lagring av personminor. Konventionen har lett till en internationell norm som uppfattar minor som oacceptabla vapen. Fördraget har fått flera positiva effekter på kort tid – handeln med minor har praktiskt taget upphört och mer än två tredjedelar av alla minproducerande länder har avslutat sin tillverkning.
Svenska Freds har varit aktiv i den internationella kampanjen mot landminor (ICBL) sedan starten 1992. Svenska Freds startade den svenska kampanjen samma år.
Kampanjen mot personminor
1992 bildades den Internationella Kampanjen mot Landminor, på engelska International Campain to Ban Landmines (ICBL). Då hade olika organisationer runt om i världen försökt uppmärksamma problemet med minor under flera år, utan att det egentligen hade hänt något. Men nu slöt sig fler organisationer samman i en gemensam kampanj och krävde ett totalförbud mot antipersonella minor, att de länder som tillverkar och exporterar minor skulle vara ansvariga och betala för minröjningen och att minornas offer skulle få stöd och hjälp.
Svenska Freds var med i den internationella kampanjen redan från början. I Sverige har vi dels arbetat med att sprida information om minproblemet och skapa opinion bland allmänheten, och dels drev vi en kampanj för att få Sveriges regering att införa ett svenskt förbud mot personminor. Sverige var ett av de första länderna som tog upp minproblemet i FN:s generalförsamling 1994.
Förbudet mot personminor har gett resultat
Många av de mål som ICBL satte upp har nu uppfyllts. I december 1997 skrev 125 stater, däribland Sverige, under den så kallade Ottawakonventionen som totalförbjuder all tillverkning, lagring, användning och export av personminor (avtalet kallas ibland även för den "internationella konventionen mot personminor" eller "det internationella förbudet mot personminor"). (Man samlades i Ottawa i Canada, därav namnet.) Samma år belönades alla organisationer som varit med och arbetet med minkampanjen och ICBL med Nobels fredspris.
Ottawakonventionen trädde i kraft den 1 mars 1999. Konventionen kräver att alla länder som har anslutit sig till avtalet ska förstöra sina lager av personminor inom fyra år, liksom att alla minor som finns i marken ska röjas inom tio år från det att landet anslutit sig. Konventionen kräver även att alla minskadade ska få den vård och hjälp de behöver (något som är långt ifrån uppfyllt). Eftersom de flesta av de värst mindrabbade länderna är fattiga länder krävs det att även rikare länder som till exempel Sverige bidrar med både finansiellt och tekniskt stöd till de länder som behöver det.
Arbetet mot klustervapen – en ny kampanj
2003 började Svenska Freds engagera sig i kampanjen mot klustervapen – en typ av vapen som har liknande effekter som minor. Läs mer om klustervapen här.
