En tanke som har följt mig genomgående under tiden jag jobbar med opinionsbildningen kring det protokoll om klustervapen i CCW vi kritiserade på SvD Brännpunkt i måndags är att det verkar finnas en kunskapsbrist bland många. Både tjänstemän på UD men också bland politiker.
Det är så klart lätt att vara efterklok och tänka att när vi väl fick Sverige att skriva på klustervapenförbudet i Oslo 2008 skulle vi inte pustat ut.
Det protokoll som ligger på bordet i Genève är problematiskt. Omkring 35 stater har under förhandlingarna måndag-tisdag rest sig upp och motsatt sig protokollet på grund av det dåliga humanitära skydd det skulle ge (Kanada, Sydafrika, Nya Zeeland, Norge, Danmark, Österrike, Costa Rica mfl). Liksom ICRC. Protokollet möter inte de krav klustervapenförbudet CCM ställer och som signatär till ett avtal är man skyldig att inte ingå andra avtal som motstrider det man undertecknat tidigare.
Protokollet kommer tillåta fortsatt användning av de klustervapen som användes t ex i Irak, Afghanistan och Libanon - det krig där omvärlden just fick upp ögonen för de humanitära skador på civila klustervapen orsakar.
Några menar att detta skulle vara ett åtagande om nedrustning. Detta är helt missvisande. Det skulle enligt förslaget vara nedrustning av 30 år gamla klustervapen, som alltså redan tjänat ut sitt syfte och ändå måste skrotas väldigt snart. USA själv har striktare nationella regler.
Så det som skulle hända om protokollet går igenom är att man går med på att förbjuda 30 år gamla klustervapen (som antaligen ändå ska skrotas) och tillåter andra att finnas kvar - vissa under en övergångsperiod som kan bli så lång som 15-20 år. Andra klustervapen tillåts helt och hållet fortsätta finnas kvar. Samtliga dessa, både de som är 30 år gamla och de som skulle tillåtas finnas kvar i övergångsperioder liksom framöver under protokollet i CCW är förbjudna under CCM; klustervapenförbudet Sverige skrev på i Oslo.
Många röster är kritiska och vad jag kan se från rapporterna från diskussionerna i CCW blir de fler. Det är detta protokoll Sverige tycker är bra att driva vidare.
Här är en reaktion på diskussionerna jag gärna delar med mig:
"The awards for ‘most unfortunate’ statements however would have to go to CCM states Sweden, Italy, Bulgaria, Croatia, and Japan. Sweden gave its full support for the Chair’s text, adding a bit of fluff about its view that the CCW process was not in fact contradictory to the CCM"
Sverige står på helt fel sida i den här frågan. Över 30 stater protesterar mot ett protokoll eftersom det har negativa humanitära konsekvenser. Detta protokoll vill Sverige få stater att enas kring. Det verkar helt enkelt som att man inte förstår vad det är för åtaganden man gjort när man skrev under CCM.
Heja Sverige.
Bli medlem i Svenska Freds och stöd vårt fredsarbete. Ju fler vi är desto större möjlighet har vi att påverka för en förändring.
