För varje år som går växer insikten om att jag är ordförande för världens äldsta fredsförening. Det kan ibland ta ett tag innan det sjunker in och landar på riktigt.
Världens äldsta. Det är stort.
Jag har idag fått förtroendet att fortsätta med mitt fredsengagemang som ordförande för Svenska Freds i ett år till. Det är hedrande minst sagt. Men mest av allt är det väldigt roligt.
Jag har oerhört kompetenta kollegor i form av våra medlemmar och vårt kansli. Att vara ordförande för Svenska Freds är inte något ensamarbete om någon skulle tro det. Våra framgångar är resultatet av ett målmedvetet arbete från flera personer för att till exempel förbjuda klustervapen och minor eller som just nu, stoppa vapenexporten till diktaturer. På den senare punkten har vi såklart en del kvar att göra, men vi är på rätt väg.
Med tanke på hur liten organisation vi är blir jag själv mer och mer fascinerad över hur mycket vi faktiskt lyckas påverka politiskt. Detta helt utan någon pressekreterare, kommunikatör eller webbredaktör för att ta några exempel. Vi är ett litet kansli som vänder ut och in på varje krona och timme för att få ut så mycket bra verksamhet och politik som möjligt.
Jag skulle säga att många vindar blåser i Svenska Freds riktning just nu.
Vi syns oftare än på väldigt länge i massmedia. Vi har påbörjat en ny internationell inriktning och ska bland annat under året försöka konsolidera det påbörjade samarbetet med en afghansk fredsorganisation. Vi har också kommit igång med vårt insamlingsarbete och fokus på medlemsvärvning, vilket resulterat i större antal nya medlemmar jämfört med på flera år.
Självklart har vi också många hinder och utmaningar kvar att ta oss förbi. Men just nu sitter jag bara hemma i soffan och minns alla kära återseenden på helgens kongress med ett leende. Jag hoppas vi ses snart igen!
Och stort tack för det förtroende ni ger mig att leda Sveriges största och världens äldsta fredsförening!
