Under Folk och Försvars rikskonferens i Sälen diskuteras säkerhet och förändring i vår värld, liksom försvarspolitiken för framtiden. Det är intressant att notera att väldigt sällan nämns ordet ”fred”. Inom försvarsetablissemanget verkar det finnas en ovilja att diskutera avgörande fredsfrågor som nedrustning, mänsklig säkerhet och förebyggande av konflikter. Det militära perspektivet fortsätter att dominera och freden lyser med sin frånvaro.
Att ÖB och Försvarsmakten vill ha mer pengar överraskar knappast någon. Det verkar vara det genomgående propagandabudskapet från dessa konferensdagar. När många andra länder i vår omvärld drar ner på sina försvarsbudgetar samtidigt som de ställer om sina försvarssystem, ligger Sverige kvar på samma nivå i försvarsanslagen som tidigare år. Det varnas nu också för att flera miljarder ytterligare kommer att behöva tillskjutas för att i framtiden kunna uppnå de utstakade målsättningarna och uppgifterna.
Det kan i sammanhanget vara uppfriskande att påminna om att det är den säkerhetspolitiska analysen som bör styra de försvarspolitiska behoven. Både vid förra årets och vid årets rikskonferens har det betonats att de stora säkerhetshoten idag inte främst är de militära hoten, utan icke-militära hot såsom terrorism, spridningen av massförstörelsevapen, hot mot samhällsviktiga IT-system, organiserad brottslighet och miljökatastrofer. Med anledning av den finansiella krisen har också ekonomiska hotbilder lyfts fram som särskilt viktiga.
Trots detta är slutsatsen i försvarsdebatten att mer pengar behövs till det militära försvaret. 50 miljarder till ett nytt super-JAS, eller återupprustning på Gotland, är några av de mer absurda behoven som lyfts fram. Istället borde vi naturligtvis lägga våra resurser på de verkliga hoten, att på allvar börja styra om medel från försvarsanslagen till att bättre kunna bemöta de icke-militära hot vi ser idag.
I detta avseende saknas det visioner för den svenska säkerhets- och försvarspolitiken. Liksom näringslivsintressen styr allt mer av den svenska utrikespolitiken, är det uppenbart att vapenindustrin styr mycket av försvarspolitiken. Sverige var en gång en världsledande nation inom de globala nedrustningsfrågorna, idag är vi en världsledande vapenexportör. Det krävs en rejäl omsvängning av politiken för att göra Sverige till en fredsnation, som tar en internationell ledarroll inför framtidens avgörande fredsfrågor.
Christoffer Burnett-Cargill
generalsekreterare Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen
