Det har nu gått ett år sedan vi nåddes av nyheten om Osama bin Ladens död i Abbottabad, Pakistan. Då var omvärldens reaktioner att nu har terrorismen och al-Qaida marginaliserats. Vad notan för kriget mot terrorismen slutar på vet vi ännu inte. I termer av människoliv talas det om upp emot hundratusen dödade människor och åtta miljoner som har drivits på flykt. Det krävs nu en nystart inom den internationella politiken som slår fast samarbete, nedrustning och försoning snarare än svart-vita världsbilder och militär upprustning, skriver Svenska Freds Anna Ek.
Efter ett 1990-tal där samarbete och framtidsoptimism inom internationell politik var ledstjärnor innebar terrorattackerna den 11 september 2001 det rakt motsatta. Nu skulle säkerhetsfrågorna åter bemötas med militära strategier och hårda bud.
Har världen blivit säkrare av 10 år av krig mot terrorismen och Osama bin Ladens död förra året?
En sak är säker. Unilateralism, grova övertramp i respekten för folkrätt och allas likvärdiga rätt till mänskliga rättigheter har sitt pris. Kriget mot terrorismen har varit kontraproduktivt och gett extrema grupper vatten på sin kvarn att använda våldsmetoder för sina politiska syften. När länder som USA samtidigt som de säger sig värna demokrati, begår grova övertramp på folkrätt och mänskliga rättigheter blir det enklare för extremgrupper att rekrytera nya anhängare.
Åren av krig, fängelseläger, övervakningslagar, dödade människor, inskränkningar i både människors medvetande och rättigheter kan inte ha varit värt det för en enda mans huvud. Den misstro som spridit sig mellan länder och människor i spåren av kriget mot terrorismen har varit förödande för den internationella säkerheten. Särskilt olyckligt är det sätt som muslimer helt felaktigt utmålats som en fiendegrupp. Terrorismen bekämpas med öppenhet och respekten för allas lika värde, inte med en inskränkt människosyn och militära metoder.
Vad notan för kriget mot terrorismen slutar på vet vi ännu inte. I termer av människoliv talas det om upp emot hundratusen dödade människor och åtta miljoner som har drivits på flykt. Det krävs nu en nystart inom den internationella politiken som slår fast samarbete, nedrustning och försoning snarare än svart-vita världsbilder och militär upprustning.
Världens militära utgifter har ökat med 50 % det senaste decenniet. USA är det land som ensamt spenderat hälften av de totala militära utgifterna varje år. Vapenindustrin har kunnat gnugga händerna och tjäna stora pengar där Sverige inte utgör något undantag.
Sedan krigen i Irak och Afghanistan började har svenska vapen för miljardbelopp flödat till konflikterna, inte sällan med resultatet att familjer och individer har dödats eller drivits på flykt.
En del av de som lyckats fly undan krigen har kommit till Sverige. Istället för att se vår medskyldighet till deras livssituation, har de kommit att bemötas som icke önskvärda. Människor som flytt undan krig som inte sällan förs med hjälp av svenska vapen ifrågasätts när de söker skydd i vårt land. De har passats in i den berättelse som skapats i spåren av kriget mot terrorismen där alla muslimer är potentiella terrorister och brottslingar. Allra tydligast blev det i och med Sverigedemokraternas inträde i riksdagen hösten 2010 och deras utmålande av muslimer som det största hotet mot Sverige.
Det är onekligen tio tunga år som ligger bakom oss. Men det finns också många hoppfulla vägar till förändring. Låt oss nu se de kommande tio åren som en anledning till nystart för att främja fred, nedrustning och samarbete för att på så sätt bygga en fredligare och säkrare värld.
En oerhört viktigt brytpunkt kom i december 2010 när den arabiska våren inleddes. Modiga och engagerade demokratikämpar visade resten av världen att det är genom fredliga metoder samhällen ska förändras. Bilden av muslimer som terrorister, som våldsverkare, fick en tydlig motreaktion som satte en helt annan bild på agendan.
Det har nu gått ett år sedan vi nåddes av nyheten om Osama bin Ladens död i Abbottabad, Pakistan. Då var omvärldens reaktioner att nu har terrorismen och al-Qaida marginaliserats. Men vägen dit påbörjades inte i och med Osama bin Ladens död i Pakistan. Den började i december 2010 i Tunisien med Mohamed Bouazizi och alla andra modiga demokratiaktivister som följt efter honom.
Anna Ek, ordförande Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen
