Jag förstår att Säkerhets- och försvarsföretagen (SOFF) tycker det känns jobbigt att behöva försvara sina medlemsföretags verksamhet och sitt eget existensberättigande. Svenska Freds är dock precis som tidigare alltid öppna för dialog, även med representanter för vapenindustrin. Det skriver Svenska freds ordförande Anna Ek i slutreplik till SOFF:s informationsdirektör, Marinette Radebo.
Precis som Marinette konstaterar jag att Folk och försvar är ett forum för att diskutera försvars- och säkerhetspolitik där olika intressenter möts. En av dessa är vapenlobbyn, som bland annat representeras av SOFF. Svenska Freds är precis som tidigare alltid öppna för dialog, även med representanter för vapenindustrin.
Jag förstår att SOFF tycker det känns jobbigt att behöva försvara sina medlemsföretags verksamhet och sitt eget existensberättigande. Det kan inte vara lätt att behöva försvara vapenleveranser till diktaturens Saudiarabien, eller som används i irakiska krigszoner där hundratusentals människor dödats.
Det är däremot lätt att gömma sig bakom motiveringen att man förser svenska försvarsmakten med materiel för att skydda svenska soldater som deltar i fredsbevarande operationer. Man kan nästan få för sig att detta är det enda vapenindustrin arbetar med. Låt mig då fråga – vilken fredsbevarande operation pågår i Saudiarabien? Sydafrika? Thailand? Oman? Dessa är exempel på länder som mottar svensk krigsmateriel. Och det är en medvetet förd politik, där intressen inom såväl politik och vapenindustri finns med och främjar verksamheten.
Om man som SOFF säger sig stå för en öppen dialog på demokratiska grunder och samtidigt anklagar någon för personförföljelse för att ha synliggjort missförhållanden visar detta enbart hur illa ställt det är med självbilden i vapenindustrin. Det är ett klassiskt trick att försöka skjuta undan kritiken från sitt rättmätiga fokus för att slippa stå till svars.
Vi har med vår lista över Sveriges främsta vapenlobbyister bara skrapat på ytan. Ett av grundfundamenten i en demokrati är att det finns ett civilt samhälle som kan granska samhället och den förda politiken. En förutsättning för en demokratisk diskussion är insyn och en bred tillgång till information. Vår granskning har därför snarare bidragit till en större öppenhet och en mer demokratisk debatt.
Marinette skriver att vårt arbete utgör ett hot mot demokratin. Framtagandet av ”Vapenkarusellen” gjordes i fullständig transparens. Författare, avsändare och finansiärer är redovisade. Samtliga personer på listan fick möjlighet att läsa och bemöta kritiken. Några gjorde det och deras svar redovisades i rapporten.
Försvarsbranschen är omgärdad av en rigorös sekretess och det finns en stor brist på insyn och demokratisk kontroll. När vapenindustrin konsekvent förmedlar glättiga halvsanningar om den svenska vapenexporten och undviker att prata om dess baksidor utgör det som sådant snarare ett hot mot demokratin.
Anna Ek
