Inga fler satsningar på dyr-Gripen!

När Jas-projektet startades var ett av de bärande motiven att det var det mest ekonomiska alternativet. Istället står vi inför ett faktum där Gripenprojektet har redan kostat skattebetalarna över 120 miljarder kronor. För detta har vi fått 204 plan, vilket motsvarar mellan 100 och 150 fler än vad Försvarsberedningen menar att vi behöver idag. Samma Försvarsberedning identifierade istället klimatförändringarna som det största säkerhetspolitiska hotet mot Sverige. Trots detta höjs nu röster för att vi ska lägga ytterligare 30-50 miljarder på att uppgradera Jas Gripen.

I ljuset av att allt fler länder väljer att antingen köpa stridsflyg från andra länder, eller av ekonomiska skäl inga alls, är det ytterst angeläget att det även i Sverige förs en ordentlig debatt om Jas Gripens framtid.

Brasilien, som inom kort väntas lämna besked kring vilket land man ska köpa stridsflyg från, har setts som ett avgörande vägskäl för Sveriges fortsatta satsning på Jas Gripen. Problemet är att debatten har blivit Gripenblind. Alla beslut vänds till ett motiv att fortsätta. Skulle Brasilien välja Jas Gripen ses det som en anledning att uppgradera systemet. Skulle Brasilien inte välja Jas Gripen, vilket verkar bli fallet, drar man ändå slutsatsen att vi själva ska lägga 30-50 miljarder i uppgraderingskostnader. Utgångspunkten för beslutet om att uppgradera våra befintliga stridsflyg till Gripen NG måste istället rimligen vara vilket behov som föreligger.

Vilket säkerhetspolitiskt hot finns mot Sverige idag som skulle motivera ytterligare en miljardsatsning på ett nytt stridsflyg? Inget alls, eftersom de säkerhetspolitiska utmaningar som motiverar åtgärder med stridsflyg knappast finns. Översvämningar, klimatkatastrofer, internationell narkotikahandel eller IT-attacker kan ingalunda lösas genom en uppgradering av Jas Gripen. Det är snarare en aktiv utrikespolitik och samarbete kring konfliktförebyggande med främst civila och politiska medel som måste vara framtidens melodi och säkerhetspolitiska investering.

Försvarsmakten har idag ett överskott på stridsflyg som man nu desperat försöker hyra ut och sälja till andra länder utan särskilt lyckosamt resultat. På Jas-kyrkogårdar runtom i landet står vad som måste vara den största krigsmaterielinvesteringen i vår tid och sakta rostar ihop.

Orsaken till detta problem är att initiativ och ambitionsnivå sätts i nära samarbete med vapenindustrin, helt utan insyn för politiker och allmänhet. I dag är det i första hand Försvarsmakten som själv bestämmer var ambitionsnivån för det svenska försvaret ska ligga materielmässigt. När underlaget till sist landar i riksdagen är beslutet i princip redan fattat i förväg.

Det kan i sammanhanget vara värt att studera hur andra länder gjort med sina stridsflyg. Under samma tidsperiod som våra grannländer Norge och Danmark uppgraderat sina F-16 en gång vardera, har Sverige haft en förnyelsetakt på sitt stridsflyg som antagligen står helt utan internationell motsvarighet. Hela f-e-m gånger har Sverige, och därigenom alltså vi skattebetalare, investerat nya medel i olika stridsflygsprojekt. Detta är inget annat än ett rent ekonomiskt haveri och oförsvarbar misskötsel av våra skattemedel.

Gripenprojektet har satt igång en miljardrullning som är svår att stoppa. Först kom utvecklingskostnaderna, sedan produktionskostnaderna, sedan kostnaderna för att köpa på sig betydligt fler plan än vad Sverige egentligen behöver bara för att visa andra länder att Gripen är ett plan värt att satsa på. Därefter lades ytterligare pengar på olika vapensystem som skulle hängas på Gripen för att göra planet än mer attraktivt på den internationella marknaden. Sedan kommer argumentet att man också måste uppgradera själva planet inklusive befintliga vapensystem eftersom toppmodern vapenteknologi blir gammal fort.

Istället för att förblindas av dyr-Gripen måste ett modigt och realistiskt beslut fattas. Vägen framåt måste vara att våga dra i handbromsen. Det kommer inte vara enkelt. Starka krafter vill se fortsatta stödköp och investeringar i svenskt stridsflyg. En del debattörer får det till och med att låta som en besparing (!) att lägga 50 miljarder på en ny motor.

Redan idag ursäktar man notan på Gripenprojektet med att beslutet togs för flera decennier sedan, när världen såg annorlunda ut. Då duggade iskristallerna tätt under Kalla kriget, medan vi här och nu år 2010 har ett USA och Ryssland som samarbetar om insatsen i Afghanistan och pratar om gemensam kärnvapennedrustning. Vid det nyss avslutade Nato-toppmötet i Lissabon enades Nato och Ryssland om samarbete kring ett framtida missilförsvar - förvisso ett bakslag för en fredsaktivist, men knappast ett hållbart argument för den som vill utmåla ett kommande ryskt hot som en anledning att uppgradera svenskt stridsflyg.

Kvar står i så fall argumentet att vi behöver det för kommande exportaffärer. Men detta resonemang håller inte för fem öre. För att uppnå denna s k "besparing" är regeringen tvungen att betala mellan 30-50 miljarder. Det är ungefär lika mycket pengar som den sammanlagda vapenexporten under 5 år. Så ni kan ju räkna ut hur mycket export det skulle behövas för att först få tillbaka de 50 miljarderna till enbart Jas Gripen-projektet och sedan även gå med vinst. Jag vågar lova att vi långt innan dess får höra krav på fler nya miljardinvesteringar.

En uppgradering av Jas Gripen skulle därmed vara ett oerhört kostsamt misstag av riksdag och regering eftersom vi skulle lägga mellan 30-50 miljarder på något vi inte har behov av. Istället för ytterligare satsningar skulle exempelvis stödet till den ryska demokratirörelsen kunna ökas tiofalt från dagens 38 miljoner till 380 miljoner. Och ändå skulle pengarna räcka till i över hundra år.

Kostnaderna för Gripen har skenat i väg, och politiker fortsätter att säga ja eftersom man inte vill att tidigare satsningar ska ha skett i onödan. Men jag menar att det är dags att sätta stopp för denna miljardrullning. Vi kan helt enkelt inte fortsätta att låta Gripenprojektet styra hela försvarsplaneringen och sluka så stor del av försvarsbudgeten. Vi kan inte rätta till ett fel genom att begå ett annat. Nu räcker det.