Frågor och svar om vapenexport

Under 2010 sålde Sverige krigsmateriel för 13,7 miljarder, vilket var rekord, till 63 länder, fler än någonsin tidigare. Trenden är tydlig: Sverige säljer för mer och mer till fler och fler länder. Antalet mottagarländer 2010 kan jämföras med 52 länder under 2000 och 33 länder under 1990.

Uppdaterad 2011-10-25

Saab AB som helhet är Sveriges ojämförligt största producent och exportör av krigsmateriel. Saab-koncernen står ensam för mer än 60 procent av den svenska krigsmaterielexporten. Andra stora företag som exporterar krigsmaterial är BAE System Hägglunds, BAE System Bofors, Nammo, Kockums och Volvo Aero.

Uppdaterad 2011-10-25

Mellan åren 2000 och 2010 stod världens tio största vapenimportörer ensamma för 49 procent av den totala importen. Några av dessa länder tillhör världens allra fattigaste, t.ex. Indien, några är diktaturer, t.ex. Kina och flera är instabila konflikthärdar, t.ex. Pakistan.

I nämnd ordning är dessa de tio största importörerna: Kina (10 procent), Indien (9 procent), Sydkorea (5 procent), Grekland (5 procent), Förenade Arabemiraten (4 procent), Pakistan (3 procent), Australien (3 procent), Turkiet (3 procent), USA (3 procent) och Egypten (3 procent).

Uppdaterad 2011-10-25

Lagen (1992:1300) och förordningen (1992:1303) om krigsmateriel reglerar vad som avses med begreppet krigsmateriel. Produkterna ska vara "särskilt modifierade för militärt bruk" för att betecknas som krigsmateriel Det vill säga, en för civila ändamål utvecklad produkt klassas inte som krigsmateriel även om den kan användas som sådan.

1993 genomförde Sverige en EU-anpassning och vidgade krigsmaterielbegreppet vilket innebar att fler produkter kom att klassas som krigsmateriel. För att kompensera företagen delades krigsmateriel upp i Krigsmateriel för Strid (KS) och Övrig Krigsmateriel (ÖK), då det senare innebär en mer liberal exportpolitik. Gränsdragningen mellan de två kategorierna görs med utgångspunkt från om materielen har "förstörelsebringande verkan" eller ej.

Tillverkning och utförsel av krigsmateriel regleras genom Lagen om krigsmateriel och Förordningen om krigsmateriel. Enligt dessa är det förbjudet att tillverka och att exportera krigsmateriel utan tillstånd. Tillstånd ges av Inspektionen för strategiska produkter (ISP).

Lagen säger inte vilka länder som får och inte får köpa vapen av Sverige, men den definierar i grova drag de grundläggande principerna för vapenexporten. Enligt första paragrafen i lagen för tillstånd till krigsmaterielexport ” lämnas endast om det finns säkerhets- eller försvarspolitiska skäl för det och det inte strider mot Sveriges utrikespolitik.”

Närmare definitioner om vilka kategorier som får eller inte får köpa krigsmateriel av Sverige regleras i Regeringens riktlinjer för vapenexport.

Läs mer om regler för vapenexporten här.

Uppdaterad 2011-10-25

Sedan 1935 har den svenska myndighet som ansvarat för kontroll av krigsmaterielexport varit den så kallade Krigsmaterielinspektionen (KMI).

1996 ombildades KMI och ersattes tillsammans med den myndighet som inom UD ansvarat för strategisk exportkontroll till Inspektionen för strategiska produkter (ISP).

ISP ansvarar för tillstånds- och utförselfrågor för krigsmateriel. Enligt lag ska ärenden som är av "principiell betydelse eller annan särskild vikt" överlämnas till regeringens prövning.

ISP verkar i nära samråd med Utrikesdepartementet och Försvarsdepartementet. Myndigheten har också löpande kontakt med de företag som berörs av kontrollverksamheten samt det parlamentariskt tillsatta Exportkontrollrådet.

De svenska riktlinjerna för krigsmaterielexport kan sammanfattas enligt följande:

Enligt riktlinjerna bör endast export av krigsmateriel medges om denna:

• bedöms erforderlig för att tillgodose det svenska försvarets behov av materiel eller kunnande eller i övrigt är säkerhetspolitiskt önskvärd, samt

• inte står i strid med principerna och målen för Sveriges utrikespolitik.

Enligt fyra kriterier bör det inte godkännas krigsmaterielexport till:

• stat som befinner sig i väpnad konflikt med annan stat,

• stat som är invecklad i internationell konflikt som kan befaras leda till väpnad konflikt,

• stat som har inre väpnade oroligheter, eller till

• stat där omfattande och grova kränkningar av mänskliga rättigheter förekommer.

Grundmotivet för svensk vapenexport finns i den svenska säkerhetspolitiken som säger att Sverige är militärt alliansfritt. En förutsättning för denna politik anses vara att vi behöver ett starkt militärt försvar. Eftersom vi vill kunna vara oberoende måste detta försvar bygga på en inhemsk industri. För att denna industri ska kunna bibehållas måste emellertid en viss export medges eftersom de svenska försvarsanslagen inte täcker utvecklingskostnaderna för företagen.

Enligt riksdagens riktlinjer för vapenexporten bör krigsmaterielexport endast medges om den bedöms erforderlig för att tillgodose det svenska försvarets behov av materiel eller kunnande och inte står i strid med principerna och målen för Sveriges utrikespolitik.

Följdleveranser avser kompletteringar till en tidigare genomförd export. Ursprungligen avsågs endast reservdelar men begreppet har sedan 1950-talet successivt utvidgats till att idag bestå av ett tiotal kategorier, exempelvis ammunition, uppgraderingar och besläktad materiel.

Riktlinjerna för följdleveranser är i jämförelse med nya leveranser mycket vaga, vilket har lett till diskussioner (se ex. SOU 1999:38). Riktlinjerna innebär att tillstånd till reservdelar bör ges om inte ovillkorligt hinder möter. I praktiken innebär det att om Sverige har exporterat krigsmateriel till en

• stat som hamnar i väpnad konflikt med en annan stat,

• stat som invecklas i internationell konflikt som kan befaras leda till väpnad konflikt,

• stat som får inre väpnade konflikter, eller till

• stat där omfattande och grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna utbryter, så bör Sverige tillåta ytterligare export.

Enligt fredsforskningsinstitutet SIPRI hamnar Sverige på 8 plats i listan över världens exportörer av större vapensystem under perioden 2000 till 2010. Det motsvarar cirka 2 procent av världens totala vapenhandel.

Under 2010 var vi den sjunde största vapenexportören i världen. Räknat per person var Sverige världens största vapenexportör under 2010.

Världens 15 största vapenexportörer, däribland Sverige, stod tillsammans för mer än 95 procent av exporten under den senaste tioårsperioden. De resterande fem procenten är fördelade på mer än 50 länder.

Uppdaterad 2011-10-25

Försvarsexportmyndigheten har till uppgift att främja och effektivisera de statliga insatserna för vapenexporten. Försvarsexportmyndigheten inrättades den 1 augusti 2010. Till det första halvåret fick den 38 miljoner kronor till sitt förfogande och för 2011 har man fått 80 miljoner kronor.