I Tjetjenien arrangeras idag ett farsartat presidentval som frammanar obehagliga associationer till sovjettiden. Valet sker trots att det andra Tjetjenienkriget, som nu pågått i fyra år, fortsätter.
Men när omvärldens protester borde vara som kraftigast lyser de istället med sin frånvaro. Inte minst den svenska politiska ledningen – som i internationella sammanhang säger sig värna mänskliga rättigheter – borde kritisera Ryssland i skarpa ordalag. Istället råder närmast total tystnad. Rädslan att stöta sig med Vladimir Putin tycks vara överordnad engagemanget för demokrati och mänskliga rättigheter. Än en gång sviks det tjetjenska folket.
Från ryskt officiellt håll hävdas att kriget är över, att det pågår en normalisering. Återkommande krigshandlingar från båda sidor vittnar dock om att kriget fortsätter. Den ansedda människorättsorganisationen Human Rights Watch visar i en ny rapport att övergreppen på den tjetjenska civilbefolkningen fortgår i oförminskad skala.
Presidentvalet har föregåtts av en närmast farsartad valkampanj där den ena seriösa kandidaten efter den andra har manövrerats bort av den ryska statsledningen. Därmed återstår i princip bara ett namn: den Putin-lojale Achmad Kadyrov. Och även om Kadyrov är oerhört impopulär kommer han med största sannolikhet att vinna en förkrossande seger. Josef Stalins gamla devis om att det viktiga inte är vem som röstar utan vem som räknar rösterna är fortfarande synnerligen relevant.
Det visar om inte annat erfarenheterna från den Moskvaregisserade folkomröstning om Tjetjeniens konstitution som hölls i våras. Alla seriösa bedömare avfärdade folkomröstningsresultatet, och betraktar dagens presidentval som ännu en skendemokratisk manöver.
Det är omöjligt att genomföra demokratiska val i ett krigsområde. Det förstår naturligtvis även Vladimir Putin. Om presidentvalet idag, precis som vårens folkomröstning, förbigås med tystnad skulle det innebära en viktig politisk seger för Putin. Det skulle tolkas som grönt ljus för Rysslands agerande och ytterligare förvärra den tjetjenska tragedin. Det vore ett oförlåtligt svek mot det tjetjenska folket och mot de demokratiska krafter i Ryssland som vill se en politisk lösning av Tjetjenienkonflikten.
Ibland hävdas att bästa sättet att påverka Rysslands ledning i Tjetjenienfrågan inte är genom högljudda protester utan via informella samtal utom hörhåll för allmänhet. Det är den metod som Sverige och EU har praktiserat. Denna strategi har inte gett några resultat.
Det är därför synnerligen angeläget att Sverige och EU skärper tonen. Ryssland måste oupphörligen avkrävas att stoppa övergreppen och på allvar söka en politisk lösning av konflikten.
Skarpa offentliga uttalanden och eventuella sanktionsåtgärder kommer förvisso att vara besvärande för Putin. Kortsiktigt kan det försämra samarbetsklimatet. Men respekten för mänskliga rättigheter måste vara en grundläggande förutsättning för allt samarbete i Europa. För att vi ska komma dithän måste Sverige och EU nu visa att de besitter tillräckligt med mod för att ställa krav även på ett land av Rysslands storlek och betydelse.
Frida Blom
ordförande, Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen
