Carl Bildts tidigare engagemang i Lundin Oil får inte hindra ett hundraprocentigt svenskt stöd och engagemang för en fredlig och demokratisk utveckling i Sudan. För att Sverige ska kunna driva en trovärdig linje i Sudanfrågan måste korten upp på bordet.
Under en veckas tid väntas miljoner människor strömma till valurnorna för att rösta ja till självstyre. Trots svarta krigsrubriker och rapporter om konstant fattigdom går södra Sudan till valurnorna med start från söndag.
Efter påtryckningar från det internationella samfundet och regionala aktörer undertecknades 2005 ett fredsavtal, CPA, mellan regeringen i Khartoum och södra Sudans befrielsearmé, SPLA. Avtalet satte ett avslut på nästan två årtionden av inbördeskrig. Så många som 2 miljoner beräknas notan ha landat på i termer av människoliv och 4 miljoner människor har tvingats på flykt.
En av grundpelarna i fredsöverenskommelsen var att södra Sudan skulle få folkomrösta kring en utbrytning. Få bedömare väntar sig något annat än ett rungande ja från det krigströtta och oljerika söder. Efter decennier av krig ser befolkningen fram emot att få besluta om sin egen framtid.
Omvärlden behöver onekligen återfå tilltron till diplomatins möjligheter, till demokratiska principer och folkrättens regelverk. De övergrepp som har skett under de åratal av krig som plågat landet måste föras inför domstol så att överlevande och anhöriga kan få upprättelse. Men trots att kriget formellt är slut, har hundratals människor dödats i de södra delarna och 215 000 människor tvingats på flykt undan strider mellan olika Khartoumtrogna grupper, oljebolagens miliser eller rebellgrupper som Herrens motståndsarmé, LRA bara under 2010.
Nuvarande diktatorn i Khartoum, Omar al-Bashir, har förvånat omvärlden genom att låta meddela att han kommer respektera utgången av folkomröstningen. Men utmaningarna är många. Frågan om hur oljetillgångar ska fördelas, gränsdragningar ska dras, regler för medborgarskap och den omtvistade oljerika regionen Abyies framtid är långt ifrån lösta.
Att Sudan delas i två är per definition ingen garanti för att fred ska uppstå. Tvärtom kan folkomröstningen trigga nya våldsamheter, inte minst när det gäller hur man ska hantera de oljetillgångar som finns i södra Sudan. Hittills har större delen av inkomsterna från oljan stannat i Khartoum, vars politik gentemot södra Sudan har präglats av principen ”berika norr, utarma söder”. Raffinaderier, hamnar och infrastruktur finns i norr. Påtagliga risker finns också att interna maktstrider uppstår i södra Sudan. En möjlig väg framåt är att göra som Sverige och Norge gjorde vid den fredliga unionsupplösningen för drygt hundra år sedan och inrätta en demilitariserad gräns för att bygga förtroende och förhindra militära angrepp på varandra.
En sådan hållning skulle Sverige med trovärdighet kunna driva som konstruktiv väg framåt för Sudan. Åtminstone så länge det inte finns några tveksamheter kring vilken syn den svenska regeringen och speciellt utrikesminister Carl Bildt har på utvecklingen i Sudan och i synnerhet övergrepp mot civilbefolkningen från företag verksamma i regionen. Carl Bildts tidigare engagemang i Lundin Oil får inte hindra ett hundraprocentigt svenskt stöd och engagemang för en fredlig och demokratisk utveckling i Sudan.
Omvärlden måste också öka sitt humanitära engagemang betydligt. Redan idag saknar tre fjärdedelar av befolkningen tillgång till grundläggande hälsovård och många lever i kronisk undernäring. I samband med folkomröstningen beräknas upp emot tre miljoner människor återvända från de norra delarna och utlandet för att delta. Skulle självständigheten bli ett faktum innebär det att ett redan ansträngt hälsovårdssystem ska förse fler människor med botemedel till sjukdomar som malaria, mässling eller tuberkolos. Det nya landet kommer inleda sin tid som ett av världens fattigaste. Och det befinner sig trots allt där det gör. Mitt i en stor konfliktzon.
För att freden ska bli bestående i regionen är det av yttersta vikt att omvärlden inte ser mellan fingrarna på situationen i resten av Sudan. Rapporter från Amnesty International visar exempelvis att stridigheter i Darfur ökat igen i skuggan av folkomröstningen i syd. 20 000 människor tvingades fly bara i december. Ett engagemang för de södra delarna får inte innebär att övergrepp, folkmord och inbördeskrig i resten av Sudan tillåts fortgå.
Och kanske viktigast av allt – de ett respektive två år gamla häktningsordrar på Omar al-Bashir för folkmord, brott mot mänskligheten och krigsbrott i Darfur får inte dribblas bort i en framgångsrikt genomförd folkomröstning. Sverige och EU får inte tumma på demokratins principer och folkrättens normer om att de som begått brott ska föras inför domstol. Men då är det så klart även lämpligt att exempelvis en utrikesminister i Sverige inte heller dribblar bort eventuella anklagelser kring brott begångna av ett oljeföretag han själv varit verksam i.
Anna Ek, ordförande, Svenska Freds
