Begränsa eller avskaffa
Som fredsorganisation är det intressant att följa olika händelser som rör de frågor vi arbetar med, så även när det kommer till partiers kongresser. Vi tar så klart inte ställning för eller emot olika kandidater, men det är viktigt för oss att granska deras hållning i till exempel vapenexportfrågan för att få en bild av hur den förda vapenexportpolitiken eventuellt kommer att förändras.
Vi gjorde för övrigt en fredsgranskning av Obama, Clinton och McCain inför valet i USA 2009 och kunde där meddela att Obama förvisso var mer positiv till internationellt samarbete än sin föregångare men vi konstaterade också att det fanns en stor risk för besvikelse när det gäller fredsfrågorna. (Se bifogat dokument längre ner på sidan om du är nyfiken på granskningen)
I januari nästa år väljer vänsterpartiet en (eller två) partiledare. Kandidaternas hållning i till exempel vapenexportfrågan är viktig för att få en bild av hur den förda vapenexportpolitiken eventuellt kommer att förändras. Jonas Sjöstedt verkar vara den enda av vänsterpartiets partiledarkandidater som är positiv till vapenexporten. Åtminstone om man utgår från vad de svarade i den "Valpejl" som SVT/SR gjorde inför valet 2010.
Både Ulla Andersson och Rossana Dinamarca tycker det är ett "mycket bra förslag" att Sveriges vapenexport ska upphöra, medan Jonas Sjöstedt å andra sidan tycker det är ett "ganska dåligt förslag" och tillägger att han vill reglera vapenexporten hårdare men inte avskaffa den helt.
Sedan dess har Jonas Sjöstedt i olika intervjuer uttryckt olika saker som gör att jag har svårt att förstå vilken politik han kommer att driva om han blir partiledare. Han vill lägga ner Försvarsexportmyndigheten, det är bra. Han vill stoppa vapenexporten till krig och diktaturer vilket också är bra. Men han vill inte avskaffa den.
I Ekots lördagsintervju den 24 september i år säger han dock att det är ett bra förslag att avskaffa vapenexporten till skillnad från när han svarade på frågan i valpejl 2010. Men tillägger att det finns rättfärdiga krig och att man måste kunna beväpna frihetsrörelser. Jag lämnar responsen på ett sådant resonemang till ett annat tillfälle och nöjer mig med att konstatera att även en sådan hållning bidrar till att driva på upprustningen i världen och riskerar att sätta fredliga konflikthanteringsmetoder i andra hand.
Jag tycker det vore intressant att veta om Sjöstedt vill stå kvar vid vänsterpartiets grundidé (som lagts fast i deras partiprogram) om att vapenexporten ska avvecklas eller om han vill förändra den? Som partiledare har man ju att följa partiprogrammet, men också möjligheten att verka för en förändring. Kommer Jonas Sjöstedt som partiledare arbeta för att ta bort kravet om att vapenexporten ska avvecklas från vänsterpartiets styrande dokument?
Så mycket erfarenhet och kamp!
Women power: Tawakkol Karman, Leymah Gbowee och Ellen Johnson Sirleaf - Nobels fredspristagare 2011
Tawakkol Karman, Ellen Johnson Sirleaf och Leymah Gbowee heter årets fredspristagare 2011. I helgen tog de emot sina pris i Oslo och jag har ännu inte hunnit titta på ceremonin och talen. Men alla jag pratat med säger att de var fantastiska alla tre.
Och jag tror dem. I dag fick jag förmånen att få lyssna på dem på Utrikespolitska Institutet där de tillsammans med Kvinna till Kvinna, Sida, Folke Bernadotteakademin, och Idea arrangerat ett samtal med fredspristagarna.
Bara att få chansen att få sitta i samma rum som dessa tre personer är något jag sent kommer att glömma. Alla tre har de sina unika berättelser om hur de kämpat och fortsätter sin kamp för fredliga förändringar.
Ellen Johnson Sirleaf berättade om hur hon började sitt arbete i Liberia för många många år sedan och hur kvinnorörelsen i Liberia var den som avsatte tyrannen Charles Taylor. Hon pratade också om hur viktigt det är för biståndsaktörer att lyssna mer på de lokala rösterna eftersom det är där erfarenheten av vad som behövs finns. Bakom henne på väggen projicerades ett svartvitt foto på en ung Ellen Johnson Sirleaf som nyss är utsläppt från fängelset och sträcker upp en segerviss hand i luften.
Leymah Gbowee pratade också länge om vikten för biståndsaktörer att lyssna på gräsrotsorganisationernas behov och erfarenheter i konfliktområden snarare än att snegla på sina egna fina policies och politiskt korrekta strategidokument. Hon berättar vidare hur de la sin strategi kring protesterna utifrån var människor befann sig; på marknader, i moskéerna, i kyrkorna. Kvinnorörelsen i Liberia är snabb på att mobilisera, säger hon. Det är vi som lagt grunden för försoningsarbetet och såg till så att fredsförhandlingarna kom på plats. Vi vet mycket i civila samhället, forstätter hon. Det må vara så vi inte vet hur man använder en RPG eller en AK47:a, eller de flesta av oss i alla fall, men vi vet hur man skapar fred.
Efter Leymah Gbowee var det Tawakkol Karmans tur att få prata. Hon berättar om hur hon satt i sitt tält på torget i Sanaa som vanligt och jobbade på sin laptop när en vän från BBC ringde och gratulerade henne. "Grattis till vad? svarade jag" Sen fick jag höra att jag fått Nobels fredspris och blev så glad!
Därefter gled samtalet med Tawakkol Karman och frågorna till henne in på att handla om islam som ett problem för fred och demokrati. Antagligen van med liknande frågor svarade Tawakkol Karman diplomatiskt på dessa och hade flera utläggningar om hur religionen är en privatsak och att diktatorer utnyttjat den i sina egna syften. Det kom frågor av typen "men vad kommer hända nu då efter att diktatorerna är borta och extremisterna kommer fram?" Tawakkol Karman svarade lugnt och sansat att vi inte skulle vara rädda. Hon lever själv under dödshot men är övertygad om att det är demokratin som är det rätta verktyget att stoppa extremisterna med.
Frågorna av samma karaktär fortsatte. Jag sjönk längre och längre ner i min stol. Jag var så uppriktigt ledsen. Jag skämdes något så otroligt. Och jag ville bara resa mig upp och säga ifrån. "Hej och välkomna till landet Sverige. Alltså vi brukar kalla oss för världens mest jämställda land men vi kämpar fortfarande med vår fortbildning kring muslimer och det går inte så bra. Vi är rätt så trögrörliga här som ni ser när det gäller att se mänskliga rättigheter som gällande för alla, eller nej förresten, på ett seminarium nyss sa ju vår integrationsminister att vi skulle jobba imperialistiskt med mänskliga rättigheter, men jag hoppas att det bara var en hemskt dålig felsägning. Men tack för att du är så förstående. Vi lär oss nog också med tiden."
Här sitter alltså en kvinna som bott i ett tält i Sanaa medan blodet i inbördeskriget runnit runt omkring henne och lever under ständigt dödshot. Hon har drivit en kamp mot regimen i Jemen med fredliga medel under flera år och tagit en ledande position i samhället för inte minst kvinnors rättigheter. Hon har fått Nobels fredspris 2011 för sina förtjänster. Allt detta verkade vissa i salen helt ha missat.
Då tog hon själva till orda, uppenbarligen och rätteligen arg och undrade varför det bara var hon av de tre fredspristagarna som skulle ställas till svars med sådana typer av frågor? Varför blir inte jag sedd som en jämlik människa som de andra? sa hon skarpt. Då applåderade publiken. Och några tidigare frågeställare skruvade ganska nervöst på sig.
Det är inte människor som Tawakkol Karman som ska ställas till svars för vad diktatorer och extremister gör. Det är de länder och regimer som understödjer dessa som ska vara svaret skyldiga. Leymah Gbowee hoppade in i samtalet och ställde frågan till publiken "Under arabiska våren hejade hela det internationella samfundet på kvinnorna och engagemanget för demokratin i sina länder. Men nu, nu när de förnekats rättigheter, förnekats demonstrera efter regimernas fall, var är ni nu? Har vi hört det internationella samfundet fördöma de som inskränker kvinnornas kamp? Nej det har vi inte!".
Jag skulle kunna skriva så mycket mer om det här, men jag lämnar det till ett annat blogginlägg. Just nu vill jag bara säga att det är tre fantastiska fredspristagare år 2011 som alla gör ett enastående arbete. Missa inte att se sändningen från samtalet idag, det kommer antagligen sändas på SVT i mellandagarna. Då kan ni också höra Tawakkol Karman annonsera sin kandidatur i det kommande presidentvalet i Jemen!
En av få aktörer i Sverige
Strax ska jag gå till Utrikespolitiska institutet och lyssna på tre framstående kvinnor: Tawakkol Karman, Ellen Johnson Sirleaf och Leymah Gbowee, Nobels fredspristagare 2011. Jag är jätteglad över att få möjligheten att lyssna på deras erfarenheter av fredsarbete.
Jag tror inte det är så många som vet i dag att en av Svenska Freds grundare, KP Arnoldson, fick Nobels fredspris 1908. Svenska Freds var drivande vid bildandet av Internationella Fredsbyrån, IPB, som fick fredspriset 1910. Vi var också den svenska organisation som initierade kampanjen mot personminor i Sverige eftersom vi ingår i den internationella organisationen ICBL, som fick Nobels fredspris 1997.
Det här årets fredspris går till gräsrotsaktivister och en president som kom till makten med ett starkt mandat från lokalt fredsarbete. Jag hoppas på att få höra mycket om detta i deras anföranden.
Fredsjulklappen på Vintervikens julmarknad
Alldeles för sent kom jag på att jag ville sälja våra snygga julkort på någon julmarknad i Stockholm. Men jag skrev ett mail till ett av mina favoritställen i Stockholm, Vintervikens julmarknad, och frågade om det kanske fanns en plats till oss.
Och det fanns det! Vi från Svenska Freds riktar ett stort tack till Vintervikens trädgård som erbjöd oss ett litet utrymme trots att vi var ute helt i sista sekund.
Kom och köp årets fredligaste julklapp direkt på plats av mig och hitta fina bakverk, nybakat bröd och julpynt bland de andra som också står på plats för att sprida julstämningen! Det är öppet lördag-söndag den här helgen kl 11-15.
Välkomna!
Vintervikens julmarknad
99,47 procent av rösterna
Jag kom tillbaka från Moskva förra torsdagen. Under de dagar jag var där såg jag inte skymten av någon valrörelse. Inga affischer, posters eller sånt som hör valrörelser till. Jag såg en valarbetare för "partier" och två posters som generellt uppmanade folk att gå och rösta.
Ingen blev väl förvånad över att det nu rapporterats om omfattande valfusk. Kalle Kniivilä skrev nyligen ett intressant blogginlägg om detta.
I Tjetjenien ska Enade Ryssland, Putins stödparti, ha fått så mycket som 99,47 procent av rösterna. Som min kollega sa, "det är knappt ens upprörande, det här är ju bara löjligt!"
På söndag kan ni träffa ordföranden för vår samarbetsorganisation Madina Magomadova när hon är på besök vid vår fotoutställning från Groznyj. "De försvunnas skuggor" heter den och kommer vara på Högalidsgatan 36 lö 10-19. Självklart är det gratis inträde. Madina kommer hålla ett anförande kl 11 och 15 och finns på plats för att svara på frågor under dagen också.
Hoppas vi ses där!
Tjetjeniens mödrar
Avbokade 5 minuter innan sändning
Förra torsdagen var dagen då den stora nyheten om Jas Gripen till Schweiz toppade. Vi var med och blev intervjuade på en rad ställen, bl a i P1 Morgon och TT refererade till vårt pressmeddelande vi skickade ut på onsdagskvällen.
Eftersom jag alldeles här nedan i det kommande stycket kommer skriva ett avsnitt som innehåller en hel del kritik, vill jag vara tydlig med att vi inte på något sätt är missnöjda med det genomslag vi fick i torsdags. Jag vet att man inte kan vara med överallt. Man kanske inte heller bör vara det. Men oavsett förväntar jag mig att man blir bemött med seriositet av de som själva vill bli betraktade som seriösa.
Min kollega Rolf blev uppringd av Brunchrapporten och skulle medverka i torsdagens sändning. Fem minuter innan inslaget skulle gå på blev han avbokad, eftersom "Svenska Freds är part i målet". Det är inte första gången vi blir avbokade av en redaktion och det är inget unikt på något sätt, det händer alla då och då.
Men det som gjorde mig förvånad var att jag sedan hörde Fredrik Federley kommentera i programmet om hur Jas Gripen och vapenexport var bra av en rad olika anledningar och hur det var en naiv inställning att vara emot vapenexport. I sak har jag inga problem med att andra debattörer har en annan uppfattning. Men när jag sett Fredrik Federley twittra vidare det här blev jag ärligt talat väldigt besviken.
Jag hade förväntat ett betydligt mer seriöst bemötande från en ledande politiker. Jag hoppas detta enbart står för Fredrik Federley och inte Centerpartiet som helhet.
Vi må vara part i målet lika mycket som Fredrik Federley är. Men självmålet står Federley helt ensam för.
Vilken dag - rekordet spreds som en löpeld
Nyheten på DN.se om att Sverige är rekordhållare i vapenexport per person har fått många att reagera idag. För ytterligare fakta kan man läsa på våra sidor här.
Jusektidningen nr 9 2011 Idag damp också Jusektidningen ner i min brevlåda. Lägligt nog. Jag minns att jag under intervjun delvis hade ångrat mig när jag sa att min kollega som jobbar med vapenexportfrågor endast hade en fast halvtid. Jag tänkte att det kanske lät onödigt snyftigt.
Nu är jag glad att jag sa det. Jag tror inte det är så många som tänker på att Svenska Freds både är en väldigt stor och liten förening på en och samma gång. Eftersom vi syns relativt ofta i våra frågor kanske en del inte ens reflekterar över att vi behöver stöd från medlemmar och sympatisörer precis som alla andra organisationer och föreningar.
Genom att bli fler lyckas vi påverka ännu mer. Genom att ta ställning för vårt arbete för fred hjälper du oss att tala med en starkare röst. Bli gärna medlem eller ge en gåva till vårt arbete. Jag lovar att det gör en väldigt stor skillnad.
Det här är inte en besparing
Det schweiziska beslutet att välja Jas Gripen kommer inte innebära några besparingar, vad Sten Tolgfors än må säga.
Ett ingånget samarbetsavtal innebär och förpliktigar nya satsningar i Jas Gripen-systemet, vilket kommer bekostas av skattebetalarna. Och vi talar om decennier framöver.
Det här beskedet sitter som en strålande julstjärna för Jas Gripen-påhejarna och de som inget annat än drömmer om SUPER JAS.
För bara något år sedan meddelade Schweiz att beslutet skulle skjutas på framtiden pga finansieringssvårigheter, så långt fram som till 2015. Var landet har hittat pengar från så snart är oklart. Men affären är ännu inte i hamn, den måste först godkännas av parlamentet och det verkar vara högst oklart om det kommer ske. Så många som 93% av den schweiziska befolkningen motsätter sig ökade militära utgifter.
Jag har svårt att se att det skulle föreligga något militärt hot mot Schweiz som gör att det krävs ett nytt stridsflyg. Det är inte heller omöjligt att misstankar om korruption kommer upp med tanke på den historia som finns bakom tidigare försäljningar av Jas Gripen till Sydafrika och leasingen till Ungern och Tjeckien.
Frankrike med sitt Rafale och Eurofighter, som är flera EU-länders gemensamma projekt, lär knappast vara nöjda och jag kan inte tänka mig något annat än att de överklagar beslutet.
Idag har normen mot klustervapen stärkts!
För bara ett par timmar sedan kom de oerhört glädjande rapporterna från Genève om att det föreslagna protokollet inte blir av. Det blir inget juridiskt skydd åt de militära stormakterna att fortsätta använda klustervapen.
Tillsammans har civila samhället, internationella organisationer och ett antal progressiva stater på klustervapenområdet stärkt den gemensamma kampen om att få en värld fri från dessa hemska vapen och blockerat ett förslag som skulle ha försvagat detta arbete.
Idag bekräftades det förbud som redan finns genom CCM. Idag stärktes normen och stigmatiseringen mot klustervapen. Det är en glädjens kväll ikväll för väldigt många av oss som kämpat i med och motvind men till sist lyckats hålla kvar vid ett totalförbud av klustervapen och förhindrat ett baksteg för den internationella humanitära rätten.
Vid sidan står länder som Kina, USA, Ryssland, Israel, Indien och Pakistan, stoppade och förbisprungna av en stormaktskoalition ;)
Uppdatering 26/11:
Ekot hade igår en notis om att Skrotningsavtal om klustervapen uteblir. När man läser telegrammet får man intrycket att det var ett stort nederlag. Antagligen har UD varit enda uppgiftslämnaren och då har deras syn fått prägla rapporten.
För att spegla förhandlingarna borde det också framgått att 50 länder av CCW:s 114 statsparter var öppet kritiska till att en liten skara länder ville införa ett juridisk skydd för att fortsätta använda klustervapen. Liksom flera FN-organ, Internationella Rödakorsrörelsen och omkring 400 organisationer ur det civila samhället representerat genom the Cluster Munition Coalition. Resultatet igår var inte en förlust. Det var en vinst i kampen mot klustervapen.
Alesj Bjaljatski dömd i politisk rättegång
Idag var vi tillsammans med Civil Rights Defenders och Östgruppen för demokrati och mänskliga rättigheter varit på en manifestation utanför vitryska ambassaden för att protestera mot att ledaren för den vitryska människorättsorganisationen Vjasna, Alesj Bjaljatski, dömts till ett 4,5 år långt fängelsestraff.
Det kändes bra att kunna föra fram vårt stöd idag vid ambassaden eftersom Svenska Freds tidigare har samarbetat med Vjasna under många år.
Här är det jag sa:
"En gammal vän till många av oss som står här idag har blivit dömd till fängelse för att han kämpat för demokrati och mänskliga rättigheter. Det är ledsamt att läsa om hur kampen för demokrati och mänskliga rättigheter i det vitryska samhället steg för steg pressas tillbaka.
En president som inte vågar höra kritik eller acceptera att befolkningen, liksom många andra människor i världen, tror på demokrati och mänskliga rättigheter är inget annat än feg och ohederlig.
Att kasta människor i fängelse på grund av att de engagerar sig för ett bättre samhälle, för att de bryr sig, är oacceptabelt.
Sedan Lukasjenka kom till makten 1994 har han använt sig av olika terrormetoder som brukar vara vanligt förekommande i totalitära stater: trakasserier, censur av det fria ordet, politiska rättegångar, misshandel, tortyr och kidnappningar. 2003 likviderades människorättsorganisationen Vjasna av regimen, men har trots detta fortsatt sin kamp. Och nu är Alesj dömd till fängelse, i en farsartad rättegång.
Den vitryska regimen vet att dess politik inte skulle hålla i ett fritt och demokratiskt val, där människor tilläts komma till tals.
Detta är en regim som inte bara håller sig kvar vid makten med hjälp av terrormetoder. Sverige har under flera år gynnat den vitryska regimen genom att köpa krigsmateriel från den. Det handlar om summor upp emot 100 miljoner kronor under perioden 1994-2003. Det är helt moraliskt förkastligt och det är också att skänska den vitryska regimen ett stöd den inte förtjänar.
Sverige har mycket kvar att förbättra i sitt arbete med stöd till demokrati i andra länder.
Vi som har träffat vänner i länder som kämpar för demokrati och mänskliga rättigheter vet hur viktigt det är att vi som kan visar vårt stöd. Vi vet hur glada, stärkta och tacksamma de blir. Därför är vi i Svenska Freds jätteglada för att Östgruppen så snabbt tog initiativ till den här manifestationen.
Vi kräver att Alesj och alla andra politiska fångar i Vitryssland friges nu! Tack"
Manifestation för Alesj Bjaljatski 25 november. Foto: Paulina Kluge
