Ett antal högljudda debattörer inom den bredare försvarspolitiken i Sverige går då och då ut i media och kräver ökade försvarsanslag pga rysk upprustning och militära övningar i vårt närområde.
Inte sällan kombineras det också med att vi måste upprätta försvaret av Gotland (jag har förstått det som att Försvarsmakten har i uppgift att försvara hela Sverige, men jag kan ju i min enkelhet självfallet ha fått detta helt om bakfoten).
Jag har ibland känslan av att det inte spelar någon som helst roll hur pass omfattande militär kapacitet Sverige har, för dessa röster kommer aldrig vara nöjda ändå. Men nu tänker jag mig att de måste vara extra oroliga och sitta och smida planer på hur de ska bemöta omvärldens stöd till den ryska militärmakten.
Nu hittade jag precis en notis om att USA köper helikoptrar till det afghanska flygvapnet från: Ryssland!
Tidigare har även Frankrike meddelat att man tänker sälja krigsfartyg till: Ryssland!
Några av dem ska dessutom byggas i St Petersburg som ju ligger i Östersjön!
Så nu väntar jag mig en rungande proteströrelse från alla er som dundrat på i media om att vi måste göra något för att stoppa och bemöta upprustningen av den ryska militära kapaciteten genom att öka våra egna försvarsutgifter och militarisera Gotland.
När kommer uppropet till de politiska kompisarna USA och Frankrike där ni berättar att ni tycker det är en utomordentligt dålig idé att upprusta Ryssland och att de ska sluta upp med att konspirera så med rikets säkerhet. När kommer debattartiklarna, pressmeddelandena som redogör för era långa nattmanglingar med representanter från Frankrike och USA där ni försökt övertyga dem att ställa in affärerna? Och när kommer den lika hårda tonen?
Var är ni? Va va va?
Kom igen nu då. Jag hör er inte.
Eller är det helt enkelt bara en bekväm retorik att ta till för att fortsätta omfamningen av en otidsenlig säkerhetspolitik?
Skäll på björnen - men skäll då i konsekvensens namn också på dem som väcker den.
Magnus (inte verifierad) says:
Att försvara ett helt land kräver kanske att man gör rätt prioriteringar? Gotland intar en unik roll genom sin geografiska placering. Ön kan användas som språngbräda åt många olika håll. Den som kontrollerar Gotland får en stark position i Östersjön.
Även om det inte finns ett reellt hot på kort eller medellång sikt så kan väl det försvar vi ändå har vara seriöst organiserat utifrån en potentiell verklighet på lång sikt. Ett försvar liknar till viss del en försäkring i det att det är bättre att ha lite för mycket säkerhet än för lite. Vår egen historia har ju visat hur upprustning ofta kommer för sent. Om du sitter med spåkula får du gärna berätta hur framtiden ser ut.
Därför tycker jag att det alltid ska finnas förband på Gotland, endast en om försvarsverksamhet och strategi totalt okunnig person kan tycka att ett förband på Gotland inte ligger inom ramen för ett minimiförsvar av Sverige.
Däremot håller jag med dig om att man borde vara tydligare mot andra europeiska länder och USA om man nu känner så starkt motstånd mot Rysslands upprustning som trots allt i nuläget sker från relativt låga nivåer. Vad gäller Nordstream och dess säkerhetspolitiska konsekvenser tycker jag att det är märkligt att vissa nästan ser det som att ryssarna smyger in ledningen. Det sker ju trots allt med tyskarnas tillåtelse.
