Tillfälle att ställa Ryssland mot väggen om Syrien
Tidigare i dag blev jag uppmärksammad av Martin Uggla på Twitter om att Sverige ska ta emot en rysk skräckgeneral i morgon fredag. Nikolaj Makarov ska träffa både försvarsminister Karin Enström och överbefälhavare Sverker Göransson enligt uppgifter på ett ryskt forum. Lars Ohly frågade i dag Karin Enström om detta vid riksdagens frågestund och fick ungefär till svar att Sverige och Ryssland delar ett gemensamt intresse i att bibehålla säkerheten i Östersjöregionen. Nikolaj Malarov är misstänkt för att genom sitt befälsansvar ha begått krigsförbrytelser i Tjetjenien, men har aldrig blivit prövad i en domstol.
Jag skulle vilja lägga till en sak till här. Jag hoppas att någon representant från massmedia ställer någon av följande frågor till Karin Enström, eller skriver något om det ryska besöket kopplat till landets roll i Syrien.
När Karin Enström pratar om att Sverige och Ryssland har ett gemensamt intresse av att samarbeta kring säkerheten i Östersjön, innebär det då att Ryssland i morgon kommer att få veta att svenska vatten i Östersjön minsann inte är farvatten för ryska vapenlaster till Syrien? Kommer Sveriges statsrepresentanter ta upp det faktum att det är Ryssland som blockerar säkerhetsrådet från att enas om åtgärder som skulle kunna öka pressen på Bashar al-Assad?
Den ryska generalen bör få veta att varken krigsförbrytelser i Tjetjenien eller understöd till Assad-regimen är något Sverige tänker legitimera och medverka till. Frågan är bara om Sverige är modigt nog att ta upp frågan.
Betänk dock utifrån vilken roll Sverige, som gör affärer med diktaturen Saudiarabien vilken i sin tur understödjer rebellerna som strider mot al-Assad, i så fall skulle kritisera Rysslands vapenexport till Syrien.
Inte så värst troligt att Sverige säger ett knyst till den ryska generalen i morgon va?
Problemen kvarstår
Om det är någon som undrar varför det var statsministerns pressekreterare i dag som annonserade Sten Tolgfors avgång har det att göra med att Tolgfors egen pressis inledde med att utfärda en stark dementi och är just nu och kollar upp hur det egentligen ligger till...
Även om ovanstående till viss del är ett skämt, har turerna kring #saudivapen ibland varit så pinsamma att man knappt vågat kika med ena ögat.
Vi skriver idag på SVT debatt om Sten Tolgfors avgång och vi är även intervjuade på DN.se. Rolf blev intervjuad för the Wall Street Journal och Christoffer har pratat med fransk radio. Brittiska the Guardian och flera andra utländska tidingar och massmedia, skriver om Tolgfors avgång och refererar till att "Peace activists who oppose Sweden's military exports say it is improper for the country to strike military agreements with non-democratic regimes".
Aftonbladets ledarblogg spekulerar fyndigt om möjliga efterträdare men missar det största argumentet för att välja Julian Assange. Med en sådan dubbelgångare hade Sten Tolgfors inte ens behövt avgå.
Åter till allvaret. Att försvarsministern avgått löser inte problemen med varken ansvaret för #saudivapen eller för den delen det faktum att vapenexporten till diktaturer har skenat iväg under det senaste året. För att inte prata om problemet med att vi har ett militärt samarbetsavtal med Saudiarabien. Socialdemokraterna inledde samarbetet 2005 och Alliansen valde att inte säga upp det.
Granskningen måste fortsätta. Jag hoppas att Sveriges Radio och alla andra som arbetat med detta fortsätter att gräva. Heja er!
Bred uppslutning mot vapenexport till diktaturer!
Anna Ek, Sergels torg 16 mars. Manifestation för att stoppa Saudivapen. Foto: Karin Valtersson/Svenska Freds Jag är så himla glad för den breda uppslutning till demonstrationen mot vapenexport till diktaturer som arrangerades i fredags 16 mars. Grön Ungdom ringde oss på måndagen och undrade om vi inte skulle göra en bred manifestation med anledning av #saudivapen.
Det tog inte lång stund förrän alla ungdomsförbunden och S-kvinnor + Socialdemokrater för Tro och Solidaritet, Miljöpartiet liksom en rad organisationer ur det civila samhället också stod bakom: Rädda Barnens Ungdomsförbund, Kristna Fredsrörelsen, Amnesty Sverige, Diakonia, Teater Tribunalen, Svenska Muslimer för Fred och Rättvisa och IKFF.
Manifestation mot vapenexport till diktaturer. Sergels torg 16 mars. Foto: Karin Valtersson/Svenska Freds
Det kändes så himla fint. En glasklar markering mot regering och riksdag. Jag har bifogat mitt tal för er som vill läsa det.
Tack till Linda Nordlund från LUF som i sin avslutning uppmanade alla att skriva under vår misstroendeförklaring mot vapenexporten. Det var också 
Christoffer Burnett-Cargill och Maria Ermanno Fäldner, konferencierer mot vapenexport. Foto: Karin Valtersson/Svenska Freds roligt att det var en tidigare ordförande för Svenska Freds, Maria Ermanno Fäldner, och vår generalsekreterare Christoffer Burnett-Cargill som var konferencierer för eftermiddagen. Bästa hejaramsorna var det också. "Beväpna tyranni, det vill inte vi!"
Ni kan se nätsan hela manifestationen via Bambuser här.
Till dig som kom fram
Det har aldrig hänt mig förut. I dag när jag satt och åt lunch med en vän på stan kom det fram en tjej till mig vid vårt bord.
"Hej. Är det du som är Anna Ek?" frågade hon.
"Ja... det stämmer" sa jag, överraskad av att någon kände igen mig.
"Jag vill bara säga att jag har sett dig på TV i veckan. Och att du har så jävla rätt", sa hon med eftertryck. Med en röst som på en och samma gång var stark, arg och ledsen.
Överrumplad, chockad och med tårar i ögonen fick jag efter ett tag ur mig ett "Tack så jättemycket... tack... så mycket".
Jag antar att det var en blandning av chocken och en uppdämd ilska som gjorde att jag reagerade så. Men också för att, ni kanske inte tror mig när jag skriver det här, men också för att någon mer, en helt okänd person, bryr sig. Jag fick intrycket av att det var just så hon också kände.
Till dig som kom fram vill jag säga: jag vet inte om du läser det här eller om jag kommer träffa dig någonsin igen. Men jag vill bara säga att det betydde väldigt mycket för mig att du kom fram. Stort tack för att du gjorde det, finaste du. Det här mötet kommer jag hämta styrka och kraft ur väldigt länge.
Jag förstår inte vad det är med Sverige. Det finns en syn på andra människor som jag inte för mitt liv kan förstå. Vi bygger upp en utrikespolitik och vårt eget samhälle på basis av att människor i diktaturer ska betala med sina liv och med de rättigheter de har i egenskap av att vara just människor. Allt för att skapa jobb och trygghet här i Sverige.
Hur kan man ens resonera så?
Den saudiska regimen blev irriterad på Sverige för att den inte fick lov att bygga en vapenfabrik med vår hjälp. Det var detta som fick den svenska regeringen att rycka ut i panik och vilja rädda relationerna till varje pris. Relationerna med en av världens grymmaste regimer.
"– Ni kommer aldrig få mig att darra på manschetten när det gäller det som ger jobb, det som ger exportinkomster till Sverige. Sverige har byggt sitt välstånd, sin rikedom, våra möjligheter att ha bra sjukvård, bra välfärd, på att vi handlar med andra länder. Det är det vi har diskuterat under en lång stund, hur små, öppna ekonomier ska kunna klara den konkurrensen."
Orden är Fredrik Reinfeldts, i går, som svar på frågan varför vi samarbetar militärt med Saudiarabien. Jag blev helt mållös när jag hörde det. Mina kollegor spärrade upp ögonen och tittade på varandra mellan skrivborden. "Hörde ni? Ofattbart!"
Så cyniskt och känslokallt. Det är i sådana stunder man känner att man är beredd att ge upp. Men jag vet också att för mig finns det inget som rättfärdigar en sådan människosyn och att det finns många som tycker likadant.
Så sitter jag en dag senare, fortfarande arg, och äter lunch på Kulturhuset i Stockholm. Då kommer tjejen fram och säger det där orden. Och ger mig styrka igen. Jag vet så klart att det finns så många goda och drivande människor ute i samhället. Nej, jag kommer självklart aldrig att ge upp. Fan heller! Den här stenålderspolitiken får inte fortsätta!
