Konventionen om klustervapen
Dags att ratificera klustervapenförbudet Idag var vi tillsammans med andra organisationer som jobbar med fred och nedrustning på UD för att diskutera Sveriges arbete med att förbjuda klustervapen.
Det var ett bra möte i stora drag, vi framförde våra frågetecken kring att det tagit lång tid för Sverige att närma sig en ratificering av förbudet. Det är snart tre år sedan underskriften sattes på förbudet i Oslo och hittills har 61 stater ratificerat, dvs gjort sig juridiskt bundna av förbudet.
Vi gick också igenom Sveriges deltagande vid statspartsmötet i Beirut nästa vecka. Eftersom Sverige inte har ratificerat än kommer delegationen delta som observatörer. Från civila samhället uppmanade vi UD att trots det gå in i diskussionerna och lämna de upplysningar som finns, t ex hur det går med skrotningen av Bombkapsel 90.
Informationen som staterna lämnar vid varje statspartsmöte är central för övervakningen av hur förbudet efterlevs. Staterna granskar på så sätt varandra, liksom civila samhällets roll i att granska hur staterna genomför sina åtaganden under konventionen. Därför är alla bitar av information som Sverige kan meddela viktiga.
Vi pratade också om den remissomgång som gjordes i våras då en skrivelse om klustervapenförbudet var ute på remiss hos berörda myndigheter och organisationer. Jag blev påmind av att jag själv läst igenom bunten av remissvar och att av de 20 som svarat var samtliga utom en instans positiv till att Sverige förbinder sig av klustervapenförbudet: FOI, Totalförsvarets forskningsinstitut.
Mot Linköping!
Idag vinkade vi av Sanna och fredsfiket i Stockholm. Under hela sommaren kommer Svenska Freds rulla runt i Sverige på gator och torg, på marknader och kanske en och annan badstrand.
Följ äventyret direkt via bloggen: http://fredsfik.blogspot.com/ Där kan ni också läsa mer om hur det gick vid den stekheta premiären i Farsta, på marknadsafton i Örebro och om hur en tonårskille hängde i flera timmar vid fiket i Tyresö. Närmast på tur står Linköping imorgon tisdag, sedan Nässjö på torsdag. Heja!
Resten av turnéplanen undrar ni? Den kan ni läsa här: http://www.svenskafreds.se/fredsfik
Och de fina illustrationerna är ritade av Lisa Benk.
Sanna möter upp oss vid Skeppsbron
Fredsfiket rattas fram genom Sverige med en van hand
Fika för fred
Och där wroomar det iväg!
Spänn av!
Igår arrangerade Svenska Freds tillsammans med IKFF, Svenska FN-förbundet och SLMK ett seminarium i riksdagen om kärnvapennedrustning. Utrikes- och försvarsutskottets ledamöter var inbjudna att lyssna till Hans Blix syn på kärnvapennedrustningen.
Hans Blix är alltid otroligt engagerande att lyssna på. Han talar med en enorm kompetens och erfarenhet. Ett livslångt engagemang för nedrustning finns samlat i denna fantastiska själ!
Det som behövs är satsningar på avspänning i de mellanstatliga relationerna enligt Hans. Absolut, jag håller med! Under kalla kriget talades det om MAD - mutually assured deterrence. Idag ser världen onekligen annorlunda ut - det är mer samarbeten än någonsin och sakta har insikten om att vi alla är beroende av varandra sipprat in i människors medvetande. Men av någon anledning styr hökar fortfarande över de militära strategierna.
(fler militära förband på Gotland, någon?)
För en kärnvapenfri värld
Närmare Nato än nedrustningsavtal
Folk och försvars rikskonferens är i full gång och debattinläggen haglar tätt. Christoffer finns på plats i Sälen och pratar fredspolitik med deltagarna, men det är klart att det är en lång väg fram innan vi lyckats övertyga alla ;-)
Jag kan för egen del inte låta bli att kika på webbsändningarna och läsa de utspel jag hinner med. Reagerade på dagens DN debatt:
"Det fundamentala problemet med den svenska säkerhetspolitiken är emellertid större än allt detta [avsaknaden av tydligt innehåll i EU:s solidaritetsförklaring från svenskt håll, mitt tillägg]. Vad det handlar om är att Sveriges utanförskap avseende den centrala euroatlantiska solidaritetsorganisationen på det militära planet numera är direkt negativt för vår egen säkerhet." skriver Mike Winnerstig.
Jag håller med om att vi lever i utanförskap. Vi är inte heller med i det kanske mest centrala nedrustningsfördraget i Europa, CFE-avtalet, som begränsar militära förmågor och därmed säkrar politisk stabilitet. Sverige har för övrigt aldrig varit med i detta avtal.
Det är dessutom ett utanförskap vi delar med Ryssland. Såväl när det gäller Nato som CFE-fördraget. Utanförskapet är dock hästlängder större gentemot nedrustningsavtalet jämfört med det till Nato. Detta borde vara minst lika negativt för vår säkerhet.
Omröstning om kärnvapenavtal i USA
Om man inte låter sig uppslukas av julstressen, kanske det istället är så att kärnvapenfrågan eller närmare bestämt ratificeringen av det nya START-avtalet mellan USA och Ryssland gör att svetten lackar. Det är bråttom i 
Vik en trana för nedrustning! Washington för Obama och hans vänner. Chansen är större att en omröstning innan jul ger positivt resultat, eftersom 2011 innebär ett ökat antal platser för republikanerna.
Några såg START-avtalet som ett framsteg för nedrustningen. Jag tycker gott och väl att man kunde minskat antalet stridsspetsar ytterligare än de 30 procent som utlovas. Ryssland ville dessutom dra ner antalet mer än vad som låg i USA:s ambitioner. Nu jublar istället upprustningspåhejarna i Moskva. Nu finns en anledning att även där modernisera sin arsenal, eftersom den föreslagna minskningen till mångt och mycket berodde på att Rysslands arsenal är genomgammal och det till viss del hade varit en lättnad att slippa spendera pengar på dem.
Genom kreativitet i räkenskaperna ändrades också sättet att räkna stridsspetsar på och minskningen landar istället på omkring 5-10 procent. Strategiska stridsspetsar är värt att tillägga. De taktiska berörs inte alls av avtalet.
Ett annat enormt problem är att Obama gjort stora eftergifter till det militärtillvända komplexet som främst finns inom det republikanska partiet. 80 miljarder dollar är öronmärkta enbart för modernisering av kärnvapenarsenalen. Obama har också försäkrat att avtalet inte på något sätt hindrar USA:s utveckling av missilförsvaret. Men inte ens det verkar tillräckligt för att lugna dagens republikaner.
Det lutar förvisso åt att avtalet röstas igenom - Hillary Clinton, Joe Biden och Barack Obama själv har de senaste dagarna genomfört en telefonkampanj för att trycka på republikanska senatorer att rösta för avtalet. Ljusglimtar i mörkret finns absolut. Henry Kissinger, William Perry, Sam Nunn och George Schultz har gjort helt om i kärnvapenfrågan. Hoppas, hoppas att det påverkar dagens republikaner.
Obama, som vann så mycket beröm för sitt tal om en värld utan kärnvapen, behöver helt klart hitta en ny strategi för en kärnvapenfri värld. Jag hoppas att Sverige kan bidra positivt och konkret till en sådan under 2011. Men i dagsläget har alltså upprustningsvännerna i både USA och Ryssland anledning att jubla över ökade anslag efter vad som från början kunde varit startskottet för en nedrustning.
Det här blev dåligt, глупо получилось, this was bad!
Uppdatering 23/12: Nu är det klart - ratificeringen godkändes. Avtalsrörelsen går framåt ;) Trots bakslag under förhandlingarna med republikanerna hoppas jag att detta ska vara steget framåt för mer av samarbete mellan USA och Ryssland kring rustningskontroll!
