Tillfälle att ställa Ryssland mot väggen om Syrien
Tidigare i dag blev jag uppmärksammad av Martin Uggla på Twitter om att Sverige ska ta emot en rysk skräckgeneral i morgon fredag. Nikolaj Makarov ska träffa både försvarsminister Karin Enström och överbefälhavare Sverker Göransson enligt uppgifter på ett ryskt forum. Lars Ohly frågade i dag Karin Enström om detta vid riksdagens frågestund och fick ungefär till svar att Sverige och Ryssland delar ett gemensamt intresse i att bibehålla säkerheten i Östersjöregionen. Nikolaj Malarov är misstänkt för att genom sitt befälsansvar ha begått krigsförbrytelser i Tjetjenien, men har aldrig blivit prövad i en domstol.
Jag skulle vilja lägga till en sak till här. Jag hoppas att någon representant från massmedia ställer någon av följande frågor till Karin Enström, eller skriver något om det ryska besöket kopplat till landets roll i Syrien.
När Karin Enström pratar om att Sverige och Ryssland har ett gemensamt intresse av att samarbeta kring säkerheten i Östersjön, innebär det då att Ryssland i morgon kommer att få veta att svenska vatten i Östersjön minsann inte är farvatten för ryska vapenlaster till Syrien? Kommer Sveriges statsrepresentanter ta upp det faktum att det är Ryssland som blockerar säkerhetsrådet från att enas om åtgärder som skulle kunna öka pressen på Bashar al-Assad?
Den ryska generalen bör få veta att varken krigsförbrytelser i Tjetjenien eller understöd till Assad-regimen är något Sverige tänker legitimera och medverka till. Frågan är bara om Sverige är modigt nog att ta upp frågan.
Betänk dock utifrån vilken roll Sverige, som gör affärer med diktaturen Saudiarabien vilken i sin tur understödjer rebellerna som strider mot al-Assad, i så fall skulle kritisera Rysslands vapenexport till Syrien.
Inte så värst troligt att Sverige säger ett knyst till den ryska generalen i morgon va?
Istället för JAS
Putin at EU summit Photo by Bohan Shen_沈伯韩 Flickr Om man nu suckar över att Putin valdes till nästa president i Ryssland kanske man tycker det är en bra idé att öka stödet till demokratiarbetet som idag ligger på löjliga 37 miljoner. Det säger sig självt att det knappast är tillräckligt.
För jag antar att det är Ryssland ÖB mfl menar att Sverigs flygvapen ska kunna bemöta på sikt. Då förstår jag inte hur prioriteringarna kan vara så skeva. Ska man bara sitta och invänta faktum? Är det inte bättre att försöka engagera sig för att förbättra för och stödja Rysslands demokrater?
De 30 miljarder+ som en uppgradering av JAS kommer att kosta skulle göra betydligt mer försvars- och säkerhetspolitisk nytta hos demokratifrämjande insatser än i ett stort industriprojekt.
Läs gärna också den här artikeln vi skrev tillsammans med Östgruppen, SILC och Forum Syd för en tid sedan: "Öka demokratistödet till Ryssland"
Se även Sydsvenskan, GP
Jag tror för övrigt att det utan problem skulle finnas medel kvar till att även stödja inrikespolitiska åtgärder här i Sverige som är angeläget, som t ex utbyggnad av järnvägen. Jag tycker också det borde avsättas medel för att ge vård och ekonomiskt stöd till asylsökande och papperslösa.
99,47 procent av rösterna
Jag kom tillbaka från Moskva förra torsdagen. Under de dagar jag var där såg jag inte skymten av någon valrörelse. Inga affischer, posters eller sånt som hör valrörelser till. Jag såg en valarbetare för "partier" och två posters som generellt uppmanade folk att gå och rösta.
Ingen blev väl förvånad över att det nu rapporterats om omfattande valfusk. Kalle Kniivilä skrev nyligen ett intressant blogginlägg om detta.
I Tjetjenien ska Enade Ryssland, Putins stödparti, ha fått så mycket som 99,47 procent av rösterna. Som min kollega sa, "det är knappt ens upprörande, det här är ju bara löjligt!"
På söndag kan ni träffa ordföranden för vår samarbetsorganisation Madina Magomadova när hon är på besök vid vår fotoutställning från Groznyj. "De försvunnas skuggor" heter den och kommer vara på Högalidsgatan 36 lö 10-19. Självklart är det gratis inträde. Madina kommer hålla ett anförande kl 11 och 15 och finns på plats för att svara på frågor under dagen också.
Hoppas vi ses där!
Tjetjeniens mödrar
Var är ni?
Ett antal högljudda debattörer inom den bredare försvarspolitiken i Sverige går då och då ut i media och kräver ökade försvarsanslag pga rysk upprustning och militära övningar i vårt närområde.
Inte sällan kombineras det också med att vi måste upprätta försvaret av Gotland (jag har förstått det som att Försvarsmakten har i uppgift att försvara hela Sverige, men jag kan ju i min enkelhet självfallet ha fått detta helt om bakfoten).
Jag har ibland känslan av att det inte spelar någon som helst roll hur pass omfattande militär kapacitet Sverige har, för dessa röster kommer aldrig vara nöjda ändå. Men nu tänker jag mig att de måste vara extra oroliga och sitta och smida planer på hur de ska bemöta omvärldens stöd till den ryska militärmakten.
Nu hittade jag precis en notis om att USA köper helikoptrar till det afghanska flygvapnet från: Ryssland!
Tidigare har även Frankrike meddelat att man tänker sälja krigsfartyg till: Ryssland!
Några av dem ska dessutom byggas i St Petersburg som ju ligger i Östersjön!
Så nu väntar jag mig en rungande proteströrelse från alla er som dundrat på i media om att vi måste göra något för att stoppa och bemöta upprustningen av den ryska militära kapaciteten genom att öka våra egna försvarsutgifter och militarisera Gotland.
När kommer uppropet till de politiska kompisarna USA och Frankrike där ni berättar att ni tycker det är en utomordentligt dålig idé att upprusta Ryssland och att de ska sluta upp med att konspirera så med rikets säkerhet. När kommer debattartiklarna, pressmeddelandena som redogör för era långa nattmanglingar med representanter från Frankrike och USA där ni försökt övertyga dem att ställa in affärerna? Och när kommer den lika hårda tonen?
Var är ni? Va va va?
Kom igen nu då. Jag hör er inte.
Eller är det helt enkelt bara en bekväm retorik att ta till för att fortsätta omfamningen av en otidsenlig säkerhetspolitik?
Skäll på björnen - men skäll då i konsekvensens namn också på dem som väcker den.
Syria!
Det har gått alltför lång tid sedan jag bloggade sist. Men nu måste jag skriva om Syrien.
I vintras gladdes vi alla åt händelseutvecklingen i Egypten och Tunisien när modiga människor tillsammans avsatte de regimer som under decennier hindrat samhällena från att utvecklas och befolkningen från att fritt uttrycka sina åsikter.
I Syrien har kraven på förändring och demokrati rests sedan mars och vuxit för varje vecka. Men presidenten Bashar al-Assad verkar tycka att han kan fortsätta sina brutala militära insatser mot sin egen befolkning. Dessa måste få ett omedelbart stopp. Jag hoppas också att FN, liksom i Libyen, hänskjuter frågan till Internationella brottmålsdomstolen ICC för att rättvisa ska kunna skipas. Det är inte kraven på reformer, mänskliga rättigheter och demokrati som är olagliga, utan al-Assads respons på de politiska kraven från befolkningen.
Nyligen läste jag i DN om att Ryssland tänker fortsätta sina vapenleveranser till den syriska regimen.
Som motivering anger det största vapenföretaget i Ryssland att man söker kompensation för de uteblivna affärerna med bl a Libyen sedan vapenembargot inträdde. Helt ofattbart! Se även Reuters.
Det är viktigt att vi som kan visar att vi stödjer demonstranterna i Syrien. Enligt finska YLE krävde Barack Obama alldeles nyss Assads avgång. Jag hoppas att EU också snart kan skärpa tonen gentemot Syrien.
Amnesty har just nu en kampanj man kan delta i genom att bland annat ladda upp sitt foto med en skylt det står "Syria" på. Bilderna kommer sedan att överlämnas till ambassaden i Stockholm. Jag laddade nyss upp den här bilden.
Ta ställning för Syrien!
Kampanjen pågår till och med den 31 augusti. Du kan också vara med och ladda upp din bild, skriva under ett vädjande och dela aktionen vidare genom att klicka här.
Obamas första halvlek förbi
Det är drygt två år sedan Obama tillträdde som president i Vita Huset. Idag kommenterar jag kort på DN.se om hans misslyckanden, framgångar och chanser till omval.
Omfattningen av vad George W Bush gjorde med det internationella samfundet i termer av krig mot terror, ökad militarisering, misstro och raserade samarbeten är fortfarande oöverblickbara. Obama är betydlig bättre än Bush men ingen fredsduva.
Närmare Nato än nedrustningsavtal
Folk och försvars rikskonferens är i full gång och debattinläggen haglar tätt. Christoffer finns på plats i Sälen och pratar fredspolitik med deltagarna, men det är klart att det är en lång väg fram innan vi lyckats övertyga alla ;-)
Jag kan för egen del inte låta bli att kika på webbsändningarna och läsa de utspel jag hinner med. Reagerade på dagens DN debatt:
"Det fundamentala problemet med den svenska säkerhetspolitiken är emellertid större än allt detta [avsaknaden av tydligt innehåll i EU:s solidaritetsförklaring från svenskt håll, mitt tillägg]. Vad det handlar om är att Sveriges utanförskap avseende den centrala euroatlantiska solidaritetsorganisationen på det militära planet numera är direkt negativt för vår egen säkerhet." skriver Mike Winnerstig.
Jag håller med om att vi lever i utanförskap. Vi är inte heller med i det kanske mest centrala nedrustningsfördraget i Europa, CFE-avtalet, som begränsar militära förmågor och därmed säkrar politisk stabilitet. Sverige har för övrigt aldrig varit med i detta avtal.
Det är dessutom ett utanförskap vi delar med Ryssland. Såväl när det gäller Nato som CFE-fördraget. Utanförskapet är dock hästlängder större gentemot nedrustningsavtalet jämfört med det till Nato. Detta borde vara minst lika negativt för vår säkerhet.
Spänningen är olidlig
Ett kort inlägg så här minuterna efter första vallokalundersökningen presenterats.
Idag har vi alla som gått och röstat utnyttjat en frihet som inte är alla förunnade. Gårdagens parlamentsval i Afghanistan hotades av våldsdåd och lågt deltagande, i Burma är det kommande valet en ren fars som regisserats av militärjuntan. I Tjetjenien sitter en pro-rysk genomgalen president som sätter skräck i sin befolkning.
Allas favoriter kommer inte att vinna i valet 2010 i Sverige. Många kommer att bli besvikna över att det parti man värderade högst inte vann. Men vi är ändå alla vinnare om man jämför med de människor som lever under förtryck och inte har chansen att välja sin egen regering.
Att själv få vara med och påverka sitt lands styre är en av förutsättningarna för fred och demokrati. Genom den öppna debatten tillåts alla vädra sina åsikter utan rädsla för att bli arresterad eller förföljd. De demokratiska spelreglerna är ett fundament för en hållbar fred.
Snart vet vi vad som väntar de kommande fyra åren. Spänningen är olidlig!
(I vallokalundersökningen fick Sverigedemokraterna 4,6%. Jag ska utan att skämmas säga att jag kommer känna mig betydligt mindre som en vinnare om de kommer in i riksdagen)
