Varning för (S)nedrustning
Jag slog på radion i morse när jag åt frukost och fick höra att Stefan Löfven antagligen ska bli nästa ledare för Socialdemokraterna.
Direkt for tankarna till den här debattartikeln i DN för 2,5 år sedan då säkert många förvånades över konstellationen KD-IF Metall-fd. statsminister-professor. Rubriken kunde ha varit "Till den svenska vapenindustrins försvar". Det var ett långt inlägg om hur dåligt det var att företaget Hägglunds i Örnsköldsvik, där Stefan Löfven själv arbetat en gång i tiden, förlorat en order på stridsfordon. Men det var också en artikel om så mycket mer. Om mer stöd till vapenindustrin helt enkelt.
Initiativet till samarbetet lär från början ha tagits av Löfven själv, genom det brev han skickade till Alf Svensson (KD) och som går att läsa på IF Metalls hemsida. Där framgår det hur han läst en tidigare artikel av Alf Svensson och Mikael Oscarsson till vapenindustrin BAE Hägglunds försvar och att den " tände ett litet hopp hos oss som är övertygade om att Sverige behöver värna sin försvarsindustri". Han fortsätter sedan i brevet att konstatera att han tycker det är synd på de intäkter Sverige missar genom att inte kunna exportera stridsfordon från Hägglunds.
Men frågan är också vilken roll Stefan Löfven och lobbybyrån JKL spelade i sammanhanget. Tidningen Pax kunde nämligen tidigare avslöja hur BAE Hägglunds betalat 1.8 miljoner per år till JKL för att rädda deras ordrar på stridsfordon. Resumé har också bevakat frågan flera gånger, bland annat här.
Här är förresten vår rapport, Så snurrar vapenkarusellen, som vi släppte hösten 2010 som tar upp just BAE Hägglunds som exempel på hur vapenlobbyn fungerar.
Journalisten Nils Resare som har bevakat mutskandalen kring Jas Gripen och Sydafrika menar att Löfvens roll där måste klargöras. Löfven var internationellt ansvarig i IF Metall 1999. Med Löfven i spetsen meddelade IF Metall 2010 att man upprättat ett fackligt samarbete med sin brasilianska motsvarighet till förmån för Jas Gripen. För detta riktade vi en av våra aktioner i Påtryckare för fred just till Stefan Löfven.
Därför skulle det vara i det närmaste att begå tjänstefel för oss att inte få ut detta perspektiv i massmedia. Av den anledningen skrev vi en debattartikel som nu publicerats på Svt Debatt.
Det här handlar om en person som kan bli ledare för ett av Sveriges största partier. Det kan handla om en framtida statsministerkandidat. Som är vapenlobbyist.
Vad kommer hända med nedrustningspolitiken?
Begränsa eller avskaffa
Som fredsorganisation är det intressant att följa olika händelser som rör de frågor vi arbetar med, så även när det kommer till partiers kongresser. Vi tar så klart inte ställning för eller emot olika kandidater, men det är viktigt för oss att granska deras hållning i till exempel vapenexportfrågan för att få en bild av hur den förda vapenexportpolitiken eventuellt kommer att förändras.
Vi gjorde för övrigt en fredsgranskning av Obama, Clinton och McCain inför valet i USA 2009 och kunde där meddela att Obama förvisso var mer positiv till internationellt samarbete än sin föregångare men vi konstaterade också att det fanns en stor risk för besvikelse när det gäller fredsfrågorna. (Se bifogat dokument längre ner på sidan om du är nyfiken på granskningen)
I januari nästa år väljer vänsterpartiet en (eller två) partiledare. Kandidaternas hållning i till exempel vapenexportfrågan är viktig för att få en bild av hur den förda vapenexportpolitiken eventuellt kommer att förändras. Jonas Sjöstedt verkar vara den enda av vänsterpartiets partiledarkandidater som är positiv till vapenexporten. Åtminstone om man utgår från vad de svarade i den "Valpejl" som SVT/SR gjorde inför valet 2010.
Både Ulla Andersson och Rossana Dinamarca tycker det är ett "mycket bra förslag" att Sveriges vapenexport ska upphöra, medan Jonas Sjöstedt å andra sidan tycker det är ett "ganska dåligt förslag" och tillägger att han vill reglera vapenexporten hårdare men inte avskaffa den helt.
Sedan dess har Jonas Sjöstedt i olika intervjuer uttryckt olika saker som gör att jag har svårt att förstå vilken politik han kommer att driva om han blir partiledare. Han vill lägga ner Försvarsexportmyndigheten, det är bra. Han vill stoppa vapenexporten till krig och diktaturer vilket också är bra. Men han vill inte avskaffa den.
I Ekots lördagsintervju den 24 september i år säger han dock att det är ett bra förslag att avskaffa vapenexporten till skillnad från när han svarade på frågan i valpejl 2010. Men tillägger att det finns rättfärdiga krig och att man måste kunna beväpna frihetsrörelser. Jag lämnar responsen på ett sådant resonemang till ett annat tillfälle och nöjer mig med att konstatera att även en sådan hållning bidrar till att driva på upprustningen i världen och riskerar att sätta fredliga konflikthanteringsmetoder i andra hand.
Jag tycker det vore intressant att veta om Sjöstedt vill stå kvar vid vänsterpartiets grundidé (som lagts fast i deras partiprogram) om att vapenexporten ska avvecklas eller om han vill förändra den? Som partiledare har man ju att följa partiprogrammet, men också möjligheten att verka för en förändring. Kommer Jonas Sjöstedt som partiledare arbeta för att ta bort kravet om att vapenexporten ska avvecklas från vänsterpartiets styrande dokument?
En av få aktörer i Sverige
Strax ska jag gå till Utrikespolitiska institutet och lyssna på tre framstående kvinnor: Tawakkol Karman, Ellen Johnson Sirleaf och Leymah Gbowee, Nobels fredspristagare 2011. Jag är jätteglad över att få möjligheten att lyssna på deras erfarenheter av fredsarbete.
Jag tror inte det är så många som vet i dag att en av Svenska Freds grundare, KP Arnoldson, fick Nobels fredspris 1908. Svenska Freds var drivande vid bildandet av Internationella Fredsbyrån, IPB, som fick fredspriset 1910. Vi var också den svenska organisation som initierade kampanjen mot personminor i Sverige eftersom vi ingår i den internationella organisationen ICBL, som fick Nobels fredspris 1997.
Det här årets fredspris går till gräsrotsaktivister och en president som kom till makten med ett starkt mandat från lokalt fredsarbete. Jag hoppas på att få höra mycket om detta i deras anföranden.
Avbokade 5 minuter innan sändning
Förra torsdagen var dagen då den stora nyheten om Jas Gripen till Schweiz toppade. Vi var med och blev intervjuade på en rad ställen, bl a i P1 Morgon och TT refererade till vårt pressmeddelande vi skickade ut på onsdagskvällen.
Eftersom jag alldeles här nedan i det kommande stycket kommer skriva ett avsnitt som innehåller en hel del kritik, vill jag vara tydlig med att vi inte på något sätt är missnöjda med det genomslag vi fick i torsdags. Jag vet att man inte kan vara med överallt. Man kanske inte heller bör vara det. Men oavsett förväntar jag mig att man blir bemött med seriositet av de som själva vill bli betraktade som seriösa.
Min kollega Rolf blev uppringd av Brunchrapporten och skulle medverka i torsdagens sändning. Fem minuter innan inslaget skulle gå på blev han avbokad, eftersom "Svenska Freds är part i målet". Det är inte första gången vi blir avbokade av en redaktion och det är inget unikt på något sätt, det händer alla då och då.
Men det som gjorde mig förvånad var att jag sedan hörde Fredrik Federley kommentera i programmet om hur Jas Gripen och vapenexport var bra av en rad olika anledningar och hur det var en naiv inställning att vara emot vapenexport. I sak har jag inga problem med att andra debattörer har en annan uppfattning. Men när jag sett Fredrik Federley twittra vidare det här blev jag ärligt talat väldigt besviken.
Jag hade förväntat ett betydligt mer seriöst bemötande från en ledande politiker. Jag hoppas detta enbart står för Fredrik Federley och inte Centerpartiet som helhet.
Vi må vara part i målet lika mycket som Fredrik Federley är. Men självmålet står Federley helt ensam för.
Vilken dag - rekordet spreds som en löpeld
Nyheten på DN.se om att Sverige är rekordhållare i vapenexport per person har fått många att reagera idag. För ytterligare fakta kan man läsa på våra sidor här.
Jusektidningen nr 9 2011 Idag damp också Jusektidningen ner i min brevlåda. Lägligt nog. Jag minns att jag under intervjun delvis hade ångrat mig när jag sa att min kollega som jobbar med vapenexportfrågor endast hade en fast halvtid. Jag tänkte att det kanske lät onödigt snyftigt.
Nu är jag glad att jag sa det. Jag tror inte det är så många som tänker på att Svenska Freds både är en väldigt stor och liten förening på en och samma gång. Eftersom vi syns relativt ofta i våra frågor kanske en del inte ens reflekterar över att vi behöver stöd från medlemmar och sympatisörer precis som alla andra organisationer och föreningar.
Genom att bli fler lyckas vi påverka ännu mer. Genom att ta ställning för vårt arbete för fred hjälper du oss att tala med en starkare röst. Bli gärna medlem eller ge en gåva till vårt arbete. Jag lovar att det gör en väldigt stor skillnad.
Det här är inte en besparing
Det schweiziska beslutet att välja Jas Gripen kommer inte innebära några besparingar, vad Sten Tolgfors än må säga.
Ett ingånget samarbetsavtal innebär och förpliktigar nya satsningar i Jas Gripen-systemet, vilket kommer bekostas av skattebetalarna. Och vi talar om decennier framöver.
Det här beskedet sitter som en strålande julstjärna för Jas Gripen-påhejarna och de som inget annat än drömmer om SUPER JAS.
För bara något år sedan meddelade Schweiz att beslutet skulle skjutas på framtiden pga finansieringssvårigheter, så långt fram som till 2015. Var landet har hittat pengar från så snart är oklart. Men affären är ännu inte i hamn, den måste först godkännas av parlamentet och det verkar vara högst oklart om det kommer ske. Så många som 93% av den schweiziska befolkningen motsätter sig ökade militära utgifter.
Jag har svårt att se att det skulle föreligga något militärt hot mot Schweiz som gör att det krävs ett nytt stridsflyg. Det är också helt omöjligt att misstankar om korruption kommer upp med tanke på den historia som finns bakom tidigare försäljningar av Jas Gripen till Sydafrika och leasingen till Ungern och Tjeckien.
Frankrike med sitt Rafale och Eurofighter, som är flera EU-länders gemensamma projekt, lär knappast vara nöjda och jag kan inte tänka mig något annat än att de överklagar beslutet.
Inget grönt kort att vältra ur sig vad som helst
Idag går startskottet för Amnestys bloggstafett för yttrandefrihet, Skriv för frihet. Jag blev jätteglad när jag fick frågan om jag ville vara med bland de tio första. Självklart - svarade jag!
Att det finns yttrandefrihet är så otroligt viktigt. Det behövs för att medborgare och civila samhället ska kunna granska makthavare. Det behövs för att alla ska få komma till tals och vara med och forma samhället.
Men ibland är jag rädd för att många ser yttrandefriheten som ett grönt kort att vältra ur sig vad sjutton som helst och sen inte behöva ta ansvar för det. Givna exempel är populistiska och främlingsfientliga rörelser som drar nytta av yttrandefriheten för att sprida rena osanningar.
Jag blev påmind om detta senast idag när jag läste en artikel i DN om hur det är länder som Pakistan, Iran, Syrien och Tyskland som 2010 tog emot flest flyktingar. Fyra av fem flyktingar hamnar inte i väst. Och ändå varnas det för att de ökande flyktingströmmarna till Sverige är en belastning på vårt samhälle och det piskas särskilt upp en islamofobisk diskurs när tillfälle ges. Annamaria Olsson frågar sig om reaktionerna på den tyska högerterrorgruppen sett annorlunda ut om det handlat om islamism.
Det är ett aktivt val att välja att lägga fram sin åsikt i en viss fråga. Här i Sverige gör kanske många det av ren rutin i den politiska debatten. Men för att yttrandefriheten inte helt ska skjutas i sank som principiell rättighet krävs det att den nyttjas på ett ansvarsfullt sätt. Annars försvagas både förtroendet för yttrandefrihet som rättighet liksom för de personer som använder den.
På många ställen på jorden väljer människor att föra fram sin åsikt med livet som insats. Vi har sett flera exempel på detta under den arabiska våren. Vi i Svenska Freds kunde avslöja hur flera regimer som slagit ner sina befolkningars krav på demokrati under lång tid beväpnats med krigsmateriel från Sverige. Diktaturer underkänner ofta flera av de mänskliga rättigheterna, men yttrandefriheten antagligen alltid en av dessa. Under 2010 beväpnade Sverige ickedmokratier för nästan 4 miljarder kronor. Läs mer i vårt faktablad.
Vi hade en framgångsrik kampanj för att stoppa vapenexporten till diktaturer som slutade med att riksdagen gav regeringen i uppdrag att ta fram en ny lag om vapenexporten som ska syfta till att skärpa exporten till ickedemokratier.
Vi hade så klart gärna sett att man tagit ett ännu tydligare beslut om att helt lägga ner vapenexporten till diktaturer. Men det är också tack vare att vi själva här i Sverige har yttrandefrihet som vi kunde genomföra vår kampanj och föra politiken ett steg närmare våra mål.
När jag var i Thailand i november förra året på besök hos den burmesiska demokratirörelsen fick jag vid ett tillfälle möjligheten att besöka ett museum som före detta politiska fångar satt upp för att visa hur det kan se ut i ett burmesiskt fängelse. Ovanför utgången till "fängelset" satt det en skylt med Aung San Suu Kyi:s ord "Please use your liberty to promote ours".
Jag tänker att det är precis vad det handlar om. Vi som har möjligheten att lägga fram kritik mot dumma politiska beslut, att peka på felaktigheter i hur andra människor blir behandlade, bör göra det oavsett om det rör din granne eller en människa på andra sidan en stor ocean.
***
Detta blogginlägg ingår i Amnestys bloggstafett om yttrandefrihet som genomförs som en del av Amnestys kampanj Skriv för frihet. Mer information om bloggstafetten, Skriv för livet och Amnestys arbete för yttrandefrihet hittar du här: www.amnesty.se/bloggstafett
Nu lämnar jag över stafettpinnen till Pelle Hanæus som bloggar på adressen http://www.pellehanaeus.se/ och är ordförande i organisationen Clowner utan gränser. Jag hoppas vi blir många som kommit i mål den 10 december som är dagen för mänskliga rättigheter!
Stop backing the regime!
This is about human dignity. Just stop backing the regime, it's the only thing we demand.
Sayed, human rights activist from Bahrain Så sa Sayed Mohamed när jag och min kollega Rolf träffade honom för att prata om situationen i Bahrain och demokratirörelsen där.
Sayed hade sett inslaget på Rapport som vi var med i för någon vecka sedan. Där kritiserar vi Sverige för att samarbeta militärt med Saudiarabien och nämner även hur de gick in i Bahrain och slog ner demokratirörelsen i mars det här året. På inbjudan av den sittande regimen i Manama.
Sayed berättar hur glad han var för det och tackade oss för att vi tagit upp Bahrain. "It gives a hope to the people in Bahrain. We are not forgotten".
Han fortsätter sedan med att prata om hur protesterna i landet aldrig innefattat så många olika människor som i våras. Och de fortsätter fortfarande, fast i andra former. Människor har fått bli mer försiktiga eftersom många har arresterats och satts i fängelse.
Ofta går rättegångarna så snabbt som på sju minuter. Det finns exempel på personer som ringt och bett om sjukvård för att de skadats av säkerhetsstyrkornas agerande gentemot befolkningen, men ambulans- och sjukvårdspersonal är rädda för att komma. De riskerar nämligen att bli arresterade själva, liksom den skadade som anklagas för uppvigling och terrorism.
För en tid sedan rapporterades det i massmedia om hur medicisk personal, som gett vård till skadade under upproren i mars, blivit föremål för åtal. Efter internationella protester lyckades man hindra några av åtalen, eller få mildrade domar. Men många har åtalats och dömts. Sayed berättar också om hur journaler har förstörts av militären, eftersom dokumenteringen av hur människor behandlats är starka bevis för övergreppen.
Ett sätt som människor protesterar på är att göra det på nätterna i byarna, eller engagera sig i kampanjer som "Dignity bank", som helt enkelt går ut på att man flyttar sina pengar från banker som stödjer regimen.
Bahrain är ett rikt land. Men fattigt på mänskliga rättigheter, särskilt medborgerliga rättigheter och politiska friheter. Kraven på demokratiska reformer kommer ur en långt gången frustration mot både diktaturen i sig, mot korruption och mot förtryck.
När upproren startade kallade regimen inte bara in hjälp från Saudiarabien och Förenade arabemiraten, utan det finns även ett stort antal personer från Pakistan som arbetar i säkerhetsstyrkorna. De har fått uppehållstillstånd och många privilegier, berättar Sayed. De har inga känslor gentemot befolkningen, så det är enklare för dem att slå ner demokratiaktivisterna och följa orders från regimen. Skulle det bli ett maktskifte kommer de förlora sina förmåner och det vill de helt enkelt inte. De slåss nu för sina personliga privilegier.
Det finns även många pakistanska gästarbetare i landet, som tyvärr fått en försämrad situation eftersom de misstänkliggörs för att stå på säkerhetsstyrkornas sida.
När protesterna bröt ut i mars var det som en krigssituation. Det var de största demonstrationerna i landets historia. Stridsflyg sattes in, vi var helt hjälplösa, berättar Sayed. Saudiska trupper är fortfarande kvar i landet.
Al Jazeera har gjort en dokumentär om vad som hände i Bahrain under upproret i våras. Den är otroligt stark, men viktig att se. Gör gärna det. Den heter "Bahrain Shouting in the Dark".
För de av er som minns Boforsaffären, innefattade den inte bara korruptionsskandalen med Indien, utan även en smuggelaffär där Bofors smugglade Robot 70 via Singapore till just Bahrain (och Dubai) på 80-talet.
Då blev det en stor skandal. Idag är det annorlunda. Nu säljer Sverige krigsmateriel helt öppet till Bahrain, med stöd av både politiker och regelverk. Helt ofattbart!
Sverige är världens största vapenexportör per person. Tycker du som jag att det är fel? Bli medlem i Svenska Freds och stöd vårt fredsarbete. Ju fler vi är desto större möjlighet har vi att påverka för en förändring.
Det började med tågförsening
Idag skulle jag ta tåget kl 8:21 från Stockholms central för att vara framme kl 13 i Kalmar. En grupp engagerade aktivister på Öland hade bjudit in mig att prata på en högstadieskola på eftermiddagen och sedan en folkhögskola på kvällen.
Det började med att tåget redan var försenat när jag kom till centralen. Sen missade jag anslutningen till Kalmar och därmed även hela föreläsningen jag kommit för att göra på eftermiddagen. Anki som skulle hämta mig på stationen i Kalmar försökte hinna fram i tid men blev stoppad för fortkörning och fick en saftig böter på vägen. Sen tappade jag bort min telefon också när jag var och tittade på tranorna på Alvaret...
Vissa dagar är bara så. Inget funkar som det ska. Men det är helt glömt nu.
På kvällen träffade jag engagerade elever från Ölands folkhögskola och en grupp från Ölands frisinnade kvinnor och vi pratade om Sveriges roll som fredsnation och vapenexporten. Det blev verkligen en fantastisk kväll! Många blev helt förskräckta när jag t ex berättade om Försvarsexportmyndigheten och att de får 80 miljoner per år för att främja och effektivisera vapenexporten.
I morgon ska vi göra ett nytt försök med att träffa elever från Ölands friskola innan jag tar tåget tillbaka till Stockholm.
Street art på Ölands folkhögskola
Bakom kulisserna på ett fredskontor
Oj oj oj vilken toppendag det blev! Med några timmar kvar av 21 september - internationella fredsdagen - sitter jag hemma i soffan och kan inte annat än vara så stolt över alla som varit med och gjort fredsdagen och vårt kampanjavslut till en succé. Ett jättetack till er som formulerat snitsiga kampanjplaner, designat hemsidor, samlat in namn på stan, delat uppropet på Facebook och på andra sätt varit med och bidragit.
Vi hade artiklar på DN.se och SvD.se samt i lokaltidningarna Hallandsposten och Arbetarbladet. Vi var med i Gomorron Sverige i morse och i P3 Nyheter i eftermiddags. Se sammanställning här.
När så mycket händer samtidigt blir jag påmind om hur fantastiskt bra vi lyckas nå ut i massmedia. Idag gick aktiviteterna på högvarv och utan pressekreterare kan det ibland behövas prioriteringar. Min kollega sammanfattar läget ganska bra för hur det kan vara att arbeta i en liten ideell fredsförening.
"Jag har inte tid att ta det där samtalet just nu. Jag håller på och täljer en bambupinne!"
Fredsarbete är onekligen väldigt omväxlande ;-)
