Egyptens militärråd vill åtala 40 personer aktiva i människorättsorganisationer. Det gäller bland annat att de ska ha deltagit i protesterna mot militärrådet och för "utländsk påverkan" eftersom de ska ha tagit emot finansiering från utlandet.
Det här är rent absurt, ja jag vet inte annars vad jag ska kalla det. Jag tänker på de samarbeten med organisationer i andra länder som vi i Svenska Freds har. Bara själva tanken på att de skulle åtalas för sitt engagemang känns så främmande, men jag är samtidigt medveten om att det är en realitet som alltid finns där. Och jag önskar så klart att det aldrig inträffar.
Det är uppenbart att det egyptiska militärrådet försöker klamra sig fast vid makten och att det sken av att vilja flytta fram demokratin blir så uppenbart lätt att genomskåda när sådant här inträffar. Det är som att man inte ens är i närheten av att förstå att det är just sådant som anses legitimt i en demokrati. Man ska få lov att granska makten, det är det hela tanken om ett civilt samhället bygger på.
De löften om förbättringar som utfästs har inte hållits. Det är i många avseenden sämre idag än under Mubaraks tid. 13 personer har dömts till döden och 12 000 personer ställts inför rätta i militära domstolar sedan det militära rådet tog över makten.
Att engagera sig för demokratiseringen i Egypten innebär att du ställs inför flera hot och repressalier. Detta har inte minst de egyptiska kvinnorna som sida vid sida med männen gått i demonstrationstågen fått erfara. Flertalet berättar om hur militären begått sexuella övergrepp mot dem. Allt i syfte att trycka ner dem och ta ifrån dem deras värdighet som rättmätiga demonstranter som ställer krav på demokratisering.
Niclas Kuoppa (inte verifierad) says:
Hej
Såg att du skulle vara på UI:s seminarium om svensk försvarsexport senare i februari. Då vill jag tipsa om intressant text. Jag kan tänka mig att ni redan känner till detta, men ändå. Det kan ju vara av intressen vid en diskussion kring krigsmaterielexport men också om frågor som rör relationen mellan stabilitet/ordning och demokratisering.
Nancy Bermeo vid Oxford skriver i antologin "New challenges to democratization" (Peter Burnell & Richard Youngs (editors) Routledge: 2010) ett kapitel om hur militärt stöd eller säkerhetsassistans verkar negativt på demokratistöd. Hon visar att länder som under åren 1990-2003 förblev demokratier (minimalistisk definition) hade fått en mix av olika bistånd och att det militära stödet utgjorde en signifikant mindre del medan demokratibiståndet var signifikant större. Att länder som blev demokratier fick mer demokratistöd än de som förblev förtryckta, men att skillnaden inte är dramatisk. Att länder som genomgick transitionen från förtryckt till demokrati fick signifikant mindre militärtstöd innan transitionen än länder som förblev förtryckta. Ökat demokratibistånd utan att det militära stödet minskar främjar inte demokratisering. Hon nämner även en studie av Finkel, Pérez-Linán och Seligson "The effects of U.S. Foreign assistance on democracy building" i World Politics, 59 (3) 2007 som gäller 165 länder under åren 1990-2003 och visar att: "An investment of one million dollars would foster an increase in democracy 65% greater than the change expected for the average country in the sample for any given year." Men författarna visar också att demokratibiståndet är mindre effektivt ju mer militärt stöd USA ger.
Det finns en uppdaterad studie från 2008 av Finkel et. al hos USAID. Där inkluderas Irak efter invasionen som kontrolleras i studien.
http://www.usaid.gov/our_work/democracy_and_governance/publications/pdfs...
Här kan man tillägga att det kan vara av betydelse vilken typ av militärt stöd det handlar om.
Niclas Kuoppa (inte verifierad) says:
Det glömde jag, att den arabiska våren kan ställa Bermeos analys i annan dager. Egypten, t ex, är ju den stat som vid sidan om Israel fått mest stöd av USA.
