Planeringsmöte med GSoA
I helgen har det varit möte inom ENAAT, europeiska organisationer och nätverk som jobbar mot vapenhandel. Vi har bland annat presenterat och diskuterat utvecklingen inom respektive länders vapenexport, varit på föreläsningar om ICT-direktivet och om drönare.
Tillsammans med våra vänner i den schweiziska organisationen GSoA, fritt översatt "Organisationen för ett Schweiz utan armé", passade vi på att prata igenom kommande samarbete kring Jas Gripen och affären mellan Sverige och Schweiz.
Vi konstaterade att det är väldigt olika tonläge i debatten i respektive länder. I Schweiz är många väldigt kritiska. Affären är långt ifrån avgjord. Där säger regeringsföreträdare att beslut från Sverige om att satsa på Super-Jas måste föregå det schweiziska. Och opinionen är generellt skeptiskt till en så dyr stridsflygaffär. GSoA jobbar bland annat för att få till stånd en folkomröstning om affären.
I Sverige lät det i november som att allt redan var klappat och klart. Här är det inte särskilt många som känner till den negativa opinionen i Schweiz. Och här är beskedet att Sverige tänker satsa på att utveckla ett antal Super-Jas om någt annat land väljer att köpa.
Schweiz väntar på att Sverige ska fatta beslut om att uppgradera. Dessutom ska landets parlament godkänna köpet, vilket inte gjorts än. Sverige väntar på att Schweiz (eller annat land) ska lämna besked om att de ska köpa. Något säger mig att detta dödläge kommer att användas som argument från industri och politiker i Sverige för att driva igenom satsningen ändå. Minsta lilla halmstrå greppas tag i för att fortsätta att hitta anledningar till att driva igenom miljarder i utgifter på Super-Jas.
Det finns inga säkerhetspolitiska motiv för köp eller uppgraderingar av Jas Gripen och vid en affär kommer det att leda till stora utgifter för skattebetalarna i såväl Schweiz som i Sverige. Tvärtom kommer det innebära ökade kostnader och löften om långtgående satsningar i decennier framöver. Kostnader som vi sedan inte kommer att kunna dra ner på pga de löften vi gett till andra länder som köpt planet. Att fortsätta satsningen på Jas Gripen är bara så fel det kan bli.
I april var min kollega Rolf Lindahl på besök på GSoA:s årsmöte, vilket blev avstampet för våra gemensamma ansträngningar att hindra affären. I går hade vi vårt andra möte, denna gången i Berlin. Vår gemensamma plan börjar ta form.
Svenska Freds och GSoA fortsätter planerna mot Gripen-affären
Tillfälligt utan kommentarer
Vi har haft lite tekniska problem med bloggen och jag har varit tvungen att stänga kommentarsfunktionen tills vidare. Vi jobbar så klart med att ha den tillbaka igen så snart vi kan.
En enorm mängd skräpkommentarer gjorde att jag fick sitta och radera en hel hög med inlägg i kommentarsfältet. Tyvärr råkade jag även klicka bort några av de riktiga kommentarerna också. Jag hoppas att vår hemsidesleverantör kan återskapa dem, för det var väldigt fina och uppmuntrande ord ni hade skrivit och jag blev väldigt ledsen när jag insåg att jag råkad radera dessa :-/
Tillfälle att ställa Ryssland mot väggen om Syrien
Tidigare i dag blev jag uppmärksammad av Martin Uggla på Twitter om att Sverige ska ta emot en rysk skräckgeneral i morgon fredag. Nikolaj Makarov ska träffa både försvarsminister Karin Enström och överbefälhavare Sverker Göransson enligt uppgifter på ett ryskt forum. Lars Ohly frågade i dag Karin Enström om detta vid riksdagens frågestund och fick ungefär till svar att Sverige och Ryssland delar ett gemensamt intresse i att bibehålla säkerheten i Östersjöregionen. Nikolaj Malarov är misstänkt för att genom sitt befälsansvar ha begått krigsförbrytelser i Tjetjenien, men har aldrig blivit prövad i en domstol.
Jag skulle vilja lägga till en sak till här. Jag hoppas att någon representant från massmedia ställer någon av följande frågor till Karin Enström, eller skriver något om det ryska besöket kopplat till landets roll i Syrien.
När Karin Enström pratar om att Sverige och Ryssland har ett gemensamt intresse av att samarbeta kring säkerheten i Östersjön, innebär det då att Ryssland i morgon kommer att få veta att svenska vatten i Östersjön minsann inte är farvatten för ryska vapenlaster till Syrien? Kommer Sveriges statsrepresentanter ta upp det faktum att det är Ryssland som blockerar säkerhetsrådet från att enas om åtgärder som skulle kunna öka pressen på Bashar al-Assad?
Den ryska generalen bör få veta att varken krigsförbrytelser i Tjetjenien eller understöd till Assad-regimen är något Sverige tänker legitimera och medverka till. Frågan är bara om Sverige är modigt nog att ta upp frågan.
Betänk dock utifrån vilken roll Sverige, som gör affärer med diktaturen Saudiarabien vilken i sin tur understödjer rebellerna som strider mot al-Assad, i så fall skulle kritisera Rysslands vapenexport till Syrien.
Inte så värst troligt att Sverige säger ett knyst till den ryska generalen i morgon va?
Nedrustning och mänskliga rättigheter
Jag såg vaktens pekfinger vifta genom fönsterrutan. "No no, madam", kom han ut på gården och sa när jag gick in samtidigt som en lastbil körde ut genom grinden.
Jo, sa jag. Jag har ett möte med Mr Khazaei kl 10. "Aaaah, Khazeei Jan. Ok, here" sa han med ett brett leende och pekade på en dörr till ett mötesrum alldeles vid ingången till ambassaden.
Som jag skrev i går fick jag för en tid sedan en förfrågan om ett möte med ambassadrådet på iranska ambassaden i Stockholm. De ville prata om mänskliga rättigheter och om nedrustning. Och jag tänkte att det kanske är intressant att skriva ett par rader om mötet här så att fler får ta del av det och får en inblick i hur det kan gå till.
Det visade sig finnas ett erbjudande om att låta oss få möta en iransk NGO som arbetade med nedrustningsfrågor och mänskliga rättigheter som, enligt ambassadrådet själv, skulle vara utvald av dem (regimen) och därmed garanterat en erkänd och proffessionell organisation. "Ni måste lyssna på alla sidor", sa han. "Ni måste också ha en direktkontakt och lyssna på det iranska folket, det finns många som kan intyga att de är nöjda". "Vi har en hög andel kvinnor vid universiteten, i parlamentet osv", fortsatte han. "Vi blir orättvist behandlade av massmedia och organisationer som bara fokuserar på oss och inte på situationen för de mänskliga rättigheterna i t ex Bahrain eller Saudiarabien".
Jag förklarade att det fungerar inte så med oss (Ehrm...). Vi väljer själva vem vi samarbetar med och vilka vi besöker. Jag berättade till exempel hur jag sagt nej till den svenska försvarsmaktens propå om att få åka till Afghanistan med dem på en slags runtvisningsresa. Och med minnet av protesterna och irans gröna rörelse satt jag och undrade för mig själv om han inte trodde att jag var medveten om dessa.
Dessutom sa jag, om jag åker till Iran och träffar olika organisationer som jag själv vill träffa, så är jag rädd för att de kommer att råka illa ut efteråt när vi åkt hem igen. Stämmer det? Nej, det gjorde det inte, sa han. Jag sa också att jag inte höll med om att det bara var Iran som kritik riktades mot när det gäller kränkningar av mänskliga rättigheter och att det finns flera organisationer i Sverige som bevakar och granskar även andra länder.
Jag frågade också honom om vad man menade med vem som var det "iranska folket" och hur exempelvis minoriteter hade det i landet. "Så länge som de inte är politiska har de det bra. Om de vänder sig till det juridiska systemet är det inga problem" var svaret. "Men en del vill bara skapa problem och instabilitet". Jag sa att jag inte helt trodde på det med tanke på de trovärdiga rapporter som motsäger just detta och som går att läsa överallt på nätet, i tidningar osv om till exempel hur minoriteter behandlas dåligt.
Ambassadrådet sa också själv att de jobbade med att förbättra mänskliga rättigheter men att mycket återstår så klart och att det tar tid. Jaha, sa jag. Kan du ge något exempel på något som du tycker kan bli bättre? "Vi ska sluta avrätta barn, alltså personer under 18. Det är ett exempel på något som blivit bättre". Okej.... sa jag. Här i Sverige avrättar vi personer varken under eller över 18 år.
Ambassadrådet pratade också en del om säkerhet och stabilitet kopplat till mänskliga rättigheter. Eller, egentligen hänvisade han hela mänskliga rättigheter-diskussionen till religionen. Men la till att "vi ska så klart försöka utveckla oss och bli bättre på mänskliga rättigheter". Jo men då måste ju människor få lov att kritisera det som är fel. Man måste ju få lov att säga sina åsikter och ha yttrandefrihet, annars utvecklas antagligen inte samhället alls, inflikade jag.
I diskussionen om nedrustningsfrågor frågade jag honom om han hade någon förståelse för att Israel som land kunde känna sig otryggt. Nja, var svaret. Iran tänker i alla fall inte attackera, det har vi varit tydliga med hela tiden. Men vet du, hela regionen är väldigt känslig och på många ställen understödd av väst. Saudi till exempel får mängder av vapen från USA och västländerna.
"Vi tycker det är bättre att inget land har massförstörelsevapen" sa han. Jo, det höll jag också med om. Men då är det viktigt att man är öppen och tydlig med att visa upp att man inte har några, sa jag. Annars ger man ju andra länder en anledning till att tvivla på intentionerna. Särskilt i en situation av en väldigt hätsk politisk retorik är risken för en eskalering stor. Jag tror det är den största garanten för att förhindra ett krig. Transparens och förhandlingar, sa jag. Och en politisk retorik som inger förtroende snarare än rädsla.
"Ok, jag ska skriva det i min rapport", sa han vänligt.
Jag gick till mötet idag med ett antal saker att säga. Det gjorde jag. Jag har så klart ingen aning om vad ambassadrådet kommer att skriva i sin rapport till Tehran.
Utredning om vapenexporten
Om du vill slippa uppmärksamhet, släpp ditt pressmeddelande på en fredag efter lunch. Då är ändå alla så såsiga och tänker på helgen (fredagsmys!) att risken för att någon fångar upp det som står i ditt pressmeddelande är minimal. Detta är standardknepet för alla som jobbar med politik och massmedia.
Därför blev jag jätteglad när jag hörde att Studio ett skulle göra en utfrågning av Ewa Björling om det utredningsdirektiv som presenterades på SvD Brännpunkt under fredag förmiddag.
Jag börjar med det som är positivt. Jag ser att utredningen har i uppgift att träffa representanter från det civila samhället, den ska se över möjligheten att öka transparensen och den ska även lämna ett antal delbetänkanden. Det är också bra att följdleveranser ska ses över.
Det som oroar mig, och som jag sa i det inslag i Studio ett som sändes i fredags eftermiddag, är att mellan raderna läser jag att utifall de ekonomiska konsekvenserna blir för stora då kommer det inte bli någon ändring. Detta är oroande.
Lägg till detta att det först har tagit över ett år att presentera utredningsdirektivet, sedan ska arbetet fortgå i 2,5 år, därefter följer ett remissförfarande, det ska skrivas en proposition osv. Inte en chans att vi har en ny vapenexportlagstiftning före 2017 om allt flyter på. I bästa fall från juli 2016.
Urban Ahlin (S) kommenterar i Studio ett att det är olyckligt att utredningsarbetet skjuts över valet och att det borde kunna gå att göra svårare att exportera till ickedemokratier betydligt snabbare.
På frågan om utredningen så har såväl Ewa Björling som Fredrik Reinfeldt upprepade gånger pratat om att Sverige har en restriktiv lag om vapenexport som följs bra och att vi har ett transparent system. Detta ska nu "göras ännu striktare". Något säger mig att regeringen (läs (M)) helst inte vill se någon förändring alls i frågan.
Sist: jag tycker det är oerhört sorgligt att direktivet och arbetet med att se över vapenexporten förefaller vara formulerad utifrån ett katastofperspektiv. Ekonomiska hänsyn för vapenindustrin väger tungt liksom hur det skulle påverka de bilaterala avtal Sverige har med andra länder. Lägg till detta det statscentrerade perspektiv som ju var det problem som identifierades från första början - under den arabiska våren insåg (de flesta av) riksdagspartierna att det inte var hållbart att hänvisa till statssäkerhet och statliga relationer eftersom konsekvenserna av detta synsätt gjorde att människor med krav på demokrati slogs ner brutalt.
Ni kunde väl ha fortsatt på den linjen och istället formulerat ett möjlighetsdirektiv. Sverige har en möjlighet att slå fast en stark ståndpunkt: inga fler vapen till förtryckare. Vilka fördelar skulle vi få av detta? Vilka möjligheter innebär det? Istället är det formulerat som en förlustaffär redan innan saken är utredd. Så dumt!
Ska det behöva vara så svårt? Vapenexportutredningen kan komma att hålla på i 2,5 år. Medan utredningen ägnar sig åt att tänka över vad demokrati innebär, kommer Sverige att beväpna diktaturer för ytterligare 20 miljarder kronor i nuvarande takt. Vi kräver skärpt lagstiftning och en hårdare praxis som stoppar vapenexport till diktaturer och vi kräver det omgående, inte efter nästa eller näst-nästa val.
Uppdatering 5/6: Jag insåg att jag glömde en väldigt viktig information i går angående kommitténs sammansättning. Den ska spegla riksdagsmajoriteten, vilket innebär att (S) och (M) har tre platser vardera och övriga riksdagspartier har en plats vardera. Detta framgick varken av intervjun med Ewa Björling i det ovan refererade inslaget i Studio ett, eller ens i själva utredningsdirektivet. (S) och (M) har alltså möjlighet att styra utredningen precis som de vill. Alla krafter inom (S) som vill påverka partiet internt mot en mer restriktiv inrikning vet vilka möjligheter och utmaningar detta innebär.
Lyssna också på detta inslag i Ekot med Ewa Björling:
Möte på en ambassad
I morgon ska jag besöka iranska ambassaden i Stockholm. Jag blev kontaktad för några veckor sedan med en förfrågan om ett möte. Det nya ambassadrådet ville träffa svenska organisationer för att prata om mänskliga rättigheter.
Senare ändrades temat till att handla om en kärnvapenfri zon "i regionen i närheten av Iran" (jag hade nämligen bett dem specificera vad de ville prata om för att jag skulle kunna ta ställning till om det var något för mig att gå på eller inte).
Eftersom jag bokade in träffen med mänskliga rättigheter-diskussionen i bakhuvudet föreslog jag därför när ämnet ändrades att vi skulle ägna halva tiden åt vardera ämne. Det var ok.
Jag lade ut lite trådar bland vänner som jag vet har särskilt intresse i båda frågorna och har nu alltifrån minoriteters rättigheter till tilläggsprotokoll till ickespridningsavtalet NPT med mig i ryggsäcken.
Det finns säkert många som skulle säga att jag inte borde gå dit. Men jag tänker att bättre att möta även de man antagligen inte delar alla åsikter med än att stänga dörren, förstås fullt medveten om att alla parter vid ett möte antagligen har en agenda - såväl jag som ambassadrådet. Lovar att återge hur mötet gick sen här.
