För vår säkerhet och våra jobb?
Idag kunde tidningen ETC berätta om hur legosoldater från Blackwater använder svenska pansarskott, nämnare bestämt AT4:an.
Att ett privat säkerhetsföretag använder svenska vapen i Irak är ett brott mot reglerna för vapenexport. Såvida USA inte fått tillåtelse av Sverige att lämna över dessa? För det är från USA vapnen kommer.
Om regering och ISP menar allvar med att Sverige följer reglerna för vapenexport kan detta avslöjande inte innebära något annat än att exporten till USA stoppas med omedelbar verkan.
Andreas Gustavsson, chefredaktör på ETC, skriver om detta på SVT Debatt och berör även sin debattartikel hur krigsmateriel sålts till exempel till Bahrain trots regimens brutala nedslag på demokratirörelsen.
Vapenexporten sker med motiveringen att det behövs för att gynna svensk säkerhet.
Allvar - krossade demokratirörelser och irakiska civila ska alltså betala för svensk säkerhet? För svenska arbetstillfällen?
Jag kan inte förstå att det är acceptabelt att ha en sådan orimlig och inskränkt människosyn.
Egypten vill åtala demokratiaktivister
Egyptens militärråd vill åtala 40 personer aktiva i människorättsorganisationer. Det gäller bland annat att de ska ha deltagit i protesterna mot militärrådet och för "utländsk påverkan" eftersom de ska ha tagit emot finansiering från utlandet.
Det här är rent absurt, ja jag vet inte annars vad jag ska kalla det. Jag tänker på de samarbeten med organisationer i andra länder som vi i Svenska Freds har. Bara själva tanken på att de skulle åtalas för sitt engagemang känns så främmande, men jag är samtidigt medveten om att det är en realitet som alltid finns där. Och jag önskar så klart att det aldrig inträffar.
Det är uppenbart att det egyptiska militärrådet försöker klamra sig fast vid makten och att det sken av att vilja flytta fram demokratin blir så uppenbart lätt att genomskåda när sådant här inträffar. Det är som att man inte ens är i närheten av att förstå att det är just sådant som anses legitimt i en demokrati. Man ska få lov att granska makten, det är det hela tanken om ett civilt samhället bygger på.
De löften om förbättringar som utfästs har inte hållits. Det är i många avseenden sämre idag än under Mubaraks tid. 13 personer har dömts till döden och 12 000 personer ställts inför rätta i militära domstolar sedan det militära rådet tog över makten.
Att engagera sig för demokratiseringen i Egypten innebär att du ställs inför flera hot och repressalier. Detta har inte minst de egyptiska kvinnorna som sida vid sida med männen gått i demonstrationstågen fått erfara. Flertalet berättar om hur militären begått sexuella övergrepp mot dem. Allt i syfte att trycka ner dem och ta ifrån dem deras värdighet som rättmätiga demonstranter som ställer krav på demokratisering.
Uniting for Peace
Det bara föll över mig igår morse. Känslan av ilska och uppgivenhet, men framför allt: desperationen och ledsamheten. Vi står helt handfallna inför läget i Syrien.
Protests by Syrians in Cairo and Egyptians against Bashar al-Assad and his regime in Syria. Photo: Lorenz Khazaleh
I 11 månader har människor i Syrien kämpat mot Bashar al-Assad och hans trogna. Inom FN-systemet har diplomatin kämpat mot Kina och Ryssland. Ingen av kamperna har gett resultat hittills.
Så många som 7000 personer rapporteras ha dött sedan upproret började för snart ett år sedan. Jag förstår att syrierna är besvikna på omvärlden och inte minst på det ryska och kinesiska FN-vetot.
Om man som land (läs främst Ryssland) nu skulle vara angelägen om att hindra Nato eller andra aktörer från att, utan FN-mandat i ryggen, intervenera i andra länder bör man rimligen själv träda fram som ett ansvarsfullt land och inte blockera de resolutioner om fredliga lösningar som läggs fram i säkerhetsrådet.
Jag har i skrivande stund svårt att se att säkerhetsrådet kommer att vara en framkomlig väg. Men det finns en annan möjlighet och det är att gå till generalförsamlingen.
Det borde skyndsamt övervägas att aktivera "Uniting for peace" och att generalförsamlingen samlas i en sk "emergency special session" för att ge rekommendationer åt hur världssamfundet bör eller ska agera. Säkerhetsrådet är just nu lamslaget och tar inte sitt ansvar för situationen i Syrien. Det är den lösning som rör sig i mitt huvud just nu. Någon som har andra tankar?
Bashar al-Assad måste avgå och lämna ifrån sig makten i en fredlig transition. Detta måste vara det tydliga budskapet från omvärlden.
Ni som har Twitter: här kan man följa SyrienNyheter som rapporterar löpande om vad som händer inne i landet.
Bra att fredspriset granskas
Nobels fredspris ska granskas, läser jag på Sydsvenskans hemsida. Jag tycker det är bra. Det är ofrånkomligen så att det alltid finns olika åsikter om vem som är värd ett pris och jag håller själv med om att Nobelkommittén inte alltid träffat rätt, exempelvis genom valet av Barack Obama.
I det här fallet har frågan anmälts till Länsstyrelsen i Stockholm för prövning. Det är onekligen inte så lätt att tolka ett testamente som är daterat 27 november 1895.
I testamentet står det att fredspriset ska gå till "den som har verkat mest eller best för folkens förbrödrande och afskaffande eller minskning af stående armeer samt bildande och spridande af fredskongresser."
Jag är inte historiker men inbillar mig å ena sidan att t ex "verka för folkens förbrödrande" kunde tolkas på olika sätt även när det skrevs. Å andra sidan fanns det enligt juristprofessorn Fredrik Heffermehl, den som anmält saken till Länsstyrelsen, en tradition de första åren av att ge det till fredsförfäktare som gjort direkta insatser för freden, för nedrustning och för avskaffande av militär styrka.
Numera ges priset oftast ("från 1945 och framåt") till personer som inte har någon verksamhet i fredsarbete utan istället till försvarsvänner och Natoivrare, menar Heffermehl. Detta ska till stor del bero på att det är fel personer som sitter i Nobelkommittén.
Jag tror också att Nobelkommitténs sammansättning påverkar valen de gör. Men jag instämmer inte helt i Heffermehls kritik. Jag tycker till exempel att det redan från början har saknats ett gräsrots- liksom genusperspektiv.
Men nu ska alltså Nobelkommittén få svara Länsstyrelsen hur de ser på föreskrifterna. Jag ser fram emot att läsa det!
