juli 2011

Svenska Freds medarbetare Björn har varit på resa genom ett område fullt av vacker natur och gästvänliga människor, men också spänningar, olösta konflikter och hundratusentals flyktingar. Här kommer en reseskildring av ett av hans många möten i Söda Kaukasien!

"Idag befinner jag mig i Zugdidi i Georgien, 8 km från gränsen till Abchazien. Allt verkar lugnt och avslappnat, i sommarhettan promenerar människorna sakta genom parken eller dricker vin i sina trädgårdar. Jag går förbi stadens marknad, vattenmeloner säljs i stora mängder för en billig peng och små tanter handlar saftiga tomater och gurkor. Men så visas jag in genom en port och upp för en trappa, och får se en skrämmande lång korridor. Det är fuktigt och droppar fortfarande efter gårdagens regn. Kompakt boende i Zugdidi, Georgien  

Jag möts av trötta blickar, ledsna ansikten och klagande tal. I denna tidigare tomma fabrikslokal har man byggt in små rum och lägenheter, med spånskivor och annat löst material som väggar och tak. Detta är ett av de många så kallade ”kompakta boenden”, tillfälliga bostäder för människor som flytt eller tvingats från sina hem på grund av oroligheterna på andra sidan gränsen.

Det finns mycket att berätta om Södra Kaukasien, ett område inklämt mellan Ryssland i norr, Turkiet och Iran i söder, mellan Svarta havet och Kaspiska havet. Det är en smältdegel av massa olika folk, historiska stormakter och under de senaste 20 åren en skådeplats för flera fullskaliga krig och stora mänskliga lidanden.

I Georgien råder just nu oenighet kring områdena Abchazien och Sydossetien, senast i augusti 2008 pågick strider mellan ryska och georgiska trupper. Enligt vissa var det en rysk invasion och maktuppvisning, enligt andra en georgisk aggression och en befrielsekamp för delrepublikernas rättmätiga självständighet.

Mellan Armenien och Azerbajdzjan ligger regionen Nagorno-Karabakh, där det ändå sedan 1994 rått tillsvidare vapenstillestånd, utan minsta framsteg i sikte i förhandlingarna. Officiellt tillhör landområdet Azerbajdzjan, men det är helt och hållet kontrollerat av Armenien. Mellan azerbajdzjaner och armenier råder en hätsk stämning med propaganda och nidbilder, Azerbajdzjans auktoritära styre och pågående militära upprustning gör att många räds ett nytt snart krig i området.

Följderna för människorna boende i Södra Kaukasiens konfliktområden har varit fruktansvärda och katastrofala, med etniska utrensningar, städer tömda och hela folkslag bortjagade från sina hem. Det är svårt att exakt beräkna, men kanske en halv miljon azerbajdzjaner har tvingats lämna sina hem i Armenien och Nagorno-Karabach, och minst 250 000 georgier har fått fly i spåren av sitt lands konflikter. 

Tillbaka nu i Zugdidi, här träffar jag två organisationer, Imedi och Avantgard, som på varsin sida av gränsen mellan Georgien och Abchazien arbetar för flyktingarnas rättigheter, att de ska få kunna resa till sina hembyar och släktingar utan att arresteras eller betala höga gränsavgifter. De verkar också för kvinnors rättigheter, deras skydd mot våld i hemmen och för deras deltagande i freds- och försoningsprocessen.

Imedi – IDP Women for Peace in Georgia

Runtom anordnas förtroendeskapande möten mellan abchazer och georgier, de får diskutera gemensamma ämnen och problem och får kurser i konfliktlösning. Allt för att i längden skapa goda relationer och vänskap folken emellan, för att förstöra fiendebilden och fördomarna, att de egentligen har fantastiskt mycket gemensamt.

Jag lämnar Zugdidi ändå med en ljusglimt av förhoppning. Det finns fortfarande många människor som lever under vidriga förhållanden, men så länge det finns aktivister och engagerade som fortsätter skapa fred i det lilla, då kommer folken bättre överens, och i längden kan allt bara bli bättre."