Idag kommer försvarsberedningens rapport som skall ligga till grunden för ett nytt försvarsbeslut. Vi kan förvänta oss en nykter rapport som bygger på en omvärldsanalys där Sveriges ansvar och vilja att bygga säkerhet globalt står i fokus och där mänsklig säkerhet för alla människor utgör kärnan i den svenska försvars- och säkerhetspolitiken.
I många avseenden är den svenska försvars- och säkerhetspolitiken på väg åt rätt håll. Det stora och ineffektiva invasionsförsvaret är borta och omställningen till ett effektivare insatsförsvar för främst internationella insatser fortgår.
Samtidigt fortsätter försvarsmakten sluka stora resurser och trots att anslagen till försvaret varit oerhört jämna och förutsägbara de senaste 20 åren tycks man befinna sig i konstant ekonomisk kris.
Inför försvarsberedningens rapport har en rad äldre herrar återigen börjat hota med "ryssen". Inte sällan jämför man dagens omställning av försvaret med den nedrustning som gjordes under mellankrigstiden.
Om man lyssnar på dessa herrar är det lätt att tro att vi helt saknar försvar och att vi när som helst kan dras in i ett nytt europeiskt storkrig.
Inget kunde vara mer fel.
Under hela 90-talet har försvarsmakten tillförts pengar. Först 2004 gjordes besparingar som ledde till en försvarsbudget som var lägre än under kalla kriget. Fram till idag har minskningen i fast penningvärde varit cirka 9 procent.
Samtidigt har hotbilden i vårt närområde förändrats kraftigt. Den oerhörda militära fokusering som rådde i Europa under det kalla kriget är i grunden förändrad. Även den socioekonomiska situationen för stater och individer i hela Europa är extremt långt ifrån den situation som rådde under mellankrigstiden och därför blir historiska paralleller knappast intressanta.
Det finns en potential för konflikt runt utvinningen av olja och gas i de arktiska områden, som på grund av klimatförändringarna är på väg att bli isfria. Inte minst Norge och Ryssland spelar här en viktig roll. Men den som tror att Sverige skall bidra till lösningen av den konflikten genom att bygga upp ett omfattande territorialförsvar är fel ute.
Här är satsningar på att minska Europas beroende av olja och gas den enda framkomliga vägen. För att göra detta behövs de resurser som idag förslösas på fortsatt militär upprustning.
I detta sammanhang är det intressant att läsa den norska regeringens bedömning av den pågående ryska upprustningen: "För en nasjon på Russlands störrelse er det snarere tale om en normalisering og oppgradering, fra en utgangspunkt på 90-tallet som var meget lavt" (St. prp.nr 48 2007-2008).
Norge har överlag en mer nyanserad bild av Ryssland än vad som framkommer i svensk debatt.
Mot bakgrund av detta är det anmärkningsvärt att försvarsmakten spelar upp konkurrensen om fossila bränslen såväl i Saudiarabien som i Arktis som en så viktig faktor i sin perspektivplanering.
Möjligen kunde hotet om konflikt runt huruvida dessa resurser alls skall utvinnas i framtiden vara aktuellt. Men att Sverige med militära medel skulle bidra till att säkerställa Norges, Rysslands eller för den delen Saudiarabiens rätt att utvinna mer olja och gas är befängt.
Det största hotet mot mänskligheten idag är utan tvekan klimatförändringarna och att till detta även lägga utsikten om att med våld försvara dess upphov visar med all önskvärd tydlighet hur föråldrade aktörerna i den svenska säkerhetspolitiska debatten är.
Låt oss hoppas att försvarsberedningens rapport nu blir ett första steg mot en mer sansad, nykter och relevant säkerhetspolitisk debatt.
Läs Svenska Freds pressmeddelande om försvarsberedningens rapport
Anna Ek
Ordförande, Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen
